Aftonbladet – 15 mars 1851, sida 1

INGEN KÄRLEK. NOVELE AF L. SCHUCKING. REVOLUTION! REVOLUTION! Det var ganska naturligt, att hertigen af H måste finna det ytterst svårt att regera. Han hade nemligen inga undersåter, d. v. s. inga sådana, hos hvilka fanns nigot att regera, emedan de utgjorde en liten hop af de godmodigaste och böjligaste menniskor, som någonsin belott några qvadratmils land. I patriarkalisk enfdald — aldrig vikande ur den trånga kretsen af tärfda seder — och i allt tagande förfådrens bruk och vanor till oeftergifligt rättesnöre, hade sedan flera århundraden den ena generationen efter den andra uppväxt, blomstrat och försvunnit; ty blomstrat hade de alla; och vid ett friskt klimat, närande föda och måttligt arbete kunde icke fela, att ju den landsfaderliga omivårdnadens välsignelser skulle ljust och omisskämneligt afmålas på deras runda, rödfärgade kimder. De behöfde hvarken läkare eller do mare, polis eller gensdarmer, allraminst uppbörrdsmän; och hvartill de skulle bruka hertigem sjelf, hade ännu ingen af dem kunnat utfumdera; de öfverlemnade detta problem till hans eget visa afgörande; han måste vär bäst veta det. Men han visste det alldeles icke, och just deta plågade, bekymrade honom. Han hade vdat med svett på pannan styra och regera; nen befann sig i en så overksam, förtviflad belägenhet, att en Sully, en Oxenstjerna, en Richelieu, och sjelfva Metternich, med all deras regeringsvishet skulle blifvit villrådiga och obeslutsamma. Så länge hertigen var ung, drog han sig temligen igenom med ridande, jagande och andra dylika för höga herrar vederbörlig: öffningar, och på detta sätt förflöto för honom dirägligt nog de öfvermåttan många och långa d:agar, hvarraed menniskan blifvit här på jordien välsignad. Men au hade fursten blifvit