Aftonbladet – 15 mars 1851, sida 1

hvad de lidit. De skola få sex, fortfor han, framträdande till spegeln och rynkande sitt godmodiga, något blaserade ansigte, huru en despot ser ut; men det torde vara ändamålsenligt alt jag anlägger martialiska mustacher, tror du icke? Ers höghet förblifver dock alltid serenissimus, svarade kabinettssekreteraren leende. Snart emanerade från hertigliga kabinettet en följd af förordningar utan rim och reson, men som det syntes utan all verkan; ty så vidt sig lät förspörja, förundrade sig ingen deröfver. Man uppslog plakaterna på Rådhusets svarta tafla, kungjorde dem, och allt gick sedan sin vanliga, jemna gång. Hertigen råkade häröfver i ännu mera despotiserande ifver. An befallde han att alla nattmössor skulle bära landets färger, än att aflägga parap!yer, emedan hans kära undersåter, såsom förtorkade, behöfde fuktas; än förbjödos bundarne att skälla; än cigarr-rökande och öldrickande, o. s. v.; alt vid prygelstraff. Audiligen gick hertigen-så lingt, att han af sitt kabinett gjorde en chambre noire. Att öppna och läsa andras bref utgjorde dels en angenäm sysselsättning, dels tjenade denna nya art af iandsfaderlig omvårdnad och bevakning att förbittra de lam-fromma sinnena; dels medförde denna i flera välbeställda stater införda method möjligheten alt observera den väntade jisningens i landet tillvext och de inledda förbindelserna med det revolutionära utlandet. i l sjelfva verket är saken omoralisk, sade hertigen, strykande sina unga tyrannmustacher; ,men det går icke på anmat sätt och stora statsmän äro alltid höjda öfver sådana skrupler. Icke sannt, Hartwig! Ar jag icke mina undersåtares far? Får icke en far läsa sina barns bref — åtminstone för de orthografiska bockarnas sku!l? Kabineitssekreteraren vågade icke motsäga hertigen, då han såg, att svarta kammaren blifvit dennes älsklingside. Likväl undanbad han sig brefvens brytande och föreslog att dertill använda en underordnad, en kopist, på hvars tystlåtenhet man kunde lita.