Aftonbladet – 14 mars 1851, sida 2

ligt sårad blifvit ditförd och lig i göstllygelna under chirurgens händer. Den gamla baronessen sände riddaren Prosper dit, för att inhemta förhållandet och förfoga om det nödiga. Icke utan rysning närmade sig riddaren söängen på hvilken den förförlige lig och hvars jätlegestalt ännu döende injagade fruktan. Sampietros ögon riktades stelt på den intrådande. Huru är det?) frågade denne skygg. Läkaren höjde omärkligt på ax!arne. Se sjelf, svarade Sampietro med binande min, det är säkert första och sista gången ni ser bjelteblod. Bastelica ligger här msktlös, och Genua existerar änvu! Fördömde, at krämersjälarne besoldade lönnmördare! Men Bistelicea dör icke så lätt; ban bar mera blod, än alla skogens hyenor. Han skall uppstå, och ve då Sodom och Gomorra!n sÄr någon förboppning, är bjelp möjlig?n frågade Prosper läkaren sakta. Icke af menniskohands., svarade denne. Hvad, dö? rosslade gereralen. Usling, smickra icke i förtid mina arfvingar. Skal! jag kalla presten? frågade riddaren, medlidsam. Hvem befaller bär utom jag?. hväste der blodige och sammanknöt händerna. xO, hvearföre kan jag icke sirypa eraila, j fega, Genuzs förhatliga siafvar, strypa äfven modren, som j:g strypt den förrädiska dottren! Nu uppsteg bitter barm i riddirens själ. Lifligt vände han sig emot sängen och sade: Mördare, din hand skall icke mera strypa. Berömmer du dig, i stället för att anropa bimlen om nåd, öfver din missgerping, så hör: Vanina lefver! lefver här i slottet hos sin mor! Detta mord skulle icka betunga din själ, Om icke den eviga rättvisan deroivan äfven straffar tankar och föresa: ser.r Bastelicas ansigte förvreds demoniskt, bars kropp uppreste sig krampaktigt och han skrek, rosslande: Djefvulsk lögnl Med handen slog han efter riddaren, vältrade sig emot honom och nedstörtade ifrån sängen på golfvet. Man sprang till, men en blodström