Aftonbladet – 14 mars 1851, sida 1

VANINA?. HISTORISK NOVELL Av TERMO. Portcen är tillsluten, sade Luciano; men jag skal! väcka bela stader, för att fånga, binda och döma mördaren. N-j, nej! ropade Vanina och fattade hans händer. Vi skulle då återse honom, och jag skulle förgås vid bans snblick!, Konuvgen skall skydda dig. Det är hans pligt att iörsvara oskulden och åt bödeln öfyverlemna mördaren O! du känner icke detta land.n DÅ skall min klinga söka honom, cch icke hvila firr, än j;g bämnats digl!s Du? frågade hon, med djup innerlighet. ;Ocb hvem skall seden beskydda den öfvergifpa? Nej, nej, låt rig vara död, för mig till min mor, der är förlossning, och Vaninas hela Hf skall varagen tecksägelse, en bön, uttalad i ord oclh handling för hennes ungdomsvär, brocer, befriare, hennes skyddsengel.n Af denna älskliga, ljufva bön stillades Luci2no, och förtroligt öfveriades nuv, om hvad som borde ske; men samtalet afbröts of!a af den fruktan, som hvarje buller på gatanväckte. Så kom den efterlängtade natten. Under det att Lucisno undersökte luckorra, som tilslöto fönsterna åt gatan, och samlade i huset hvad som kunde vara dem nyttigt på flykten, bade Vavina ubytt sina fuktiga kläder emot en af den arme ?asquals drägter, och öfverrackad såg Luciano aenne stå framför sig, som en sköp, älcklig gosse. Vid mittnatt öppnade Lucisno föpsterjuckornea, hjelpte den älskade varsamt ned på gatan som låg stilla och öde i stjernljuset; iyckligt ankommo de till Casaconis togis, och en stiill:, djup sömn vederqvickte snart de olyckliga. Redlan före dagen väcktes dock Veanina ur den bialszmiska sömnen, alia sjuka själars läkare, och dervid vaknade ock dödsfruktan ånyo. Med barnslig bön besvor hon nu Luciano att påskynda resan, och försigtigt beslöt han, att SS A. B. Jå 53, 54 och ö6— 60.