Aftonbladet – 13 mars 1851, sida 1

VANINA?D HISTORISK NOVELL Ar TERMO. XI. Men äfven den högsta jättekraft har ett mål, öfver: hvilket den ej sträcker sig. Då volkanen utrassat, sammanfalla de murkna, förbrända väggarne af sig sjelfva. Få mil ifrån Marseille störtade hästen under den förvägne ryttaren, bakom hvilken furierna syntes sitta i sadeln. Fastän icke farligt sårad, låg dock generalen förlamad och måste göra hait i ett värdshus vid vägen. Men äfven nu besegrade icke kroppen anden. Han behöll blott negern Mingo hos sig, anförtrodde kapten Malespina depescherna till konungen och befallde denne, att med hela betjeningen genast fortsätta resan till Paris. Aldrig hade den stränge herrns befallning blifvit villigare åtlydd, ty en hemlig fasa hade intagit äfven de råaste ibland hans tjenare; de anade hvad som skett, ehuru ingen vågade uttala denna aning. Blott en gammal. ridknekt sade under ridten till sin granne: IDet är gudlöst och oerbördt ibland kristna, att icke en gång upna den arme Pasqual en bäded i vigd jord. Åt helvete med en sådan tjemst! Så snart jag kommer till Paris, rymmer jag och söker mig en annan herre., Tala sakta, Dominique! svarades. Kaptenen, som rider der förut, är blott en mindre helvetesbrand än generalen, hvilken, alltsedar han hemkom ifrån hednalandet, synes hafva afsvurit både Gud och kristendomen., Knappt en vecka efter hans folks ankomst, intriffade general Bastelica fullkomligt återställd i bufvudstaden och hans första gång var tilll Carl den niondes audienssal. Den unge kornungen syntes bestört vid hans anblick och upppreste sig häftigt. Ni är en djerf menniska, Basielicax, sade harn uppbragt, som oanmäld vågar visa er för er konungs ögon. iSampietros blick mötte fast och allvarlig monarkens. Hvad jag wmedförer, hvad jag ) 5e A. B. M ö3, 51 och 56—59.