Aftonbladet – 13 mars 1851, sida 1

— AA .,., AA HamittA-strömmarne Istria och Celao att passera. I närmaste by skaffar ni er vägvisare. Vi värfva mannen på klippan der till vår ledsagare; hästar finna vi på aftaladt ställe för oss, för kapten Moalespina och för våra tjenare.w Men då generalen vid dessa ord vände sig emot klippan, var den unge korsikanen försvunnen, och uppbragt häröfver böjde han med sin svit in på bergsstigen och döljdes snart i de lummiga bokträdens skugga Samma dag satt i sitt kabinett på slottet Ornano den gamla baronessan i allvarligt samtal med anförvandterna Prosper Ornano och Luciano Casaconi, rörande landets och familjens angelägenheter. Ifrån Frankrike hade underrättelsen hemligt förberedt sig om fransyska härens snara ankomst, och den bjeltemodiga slottsfrun aftalade nu med sina unga vänner om hennes och deras underlydandes beväpning, då ett aflägset, doft hornljud ifrån nedra porten afbröt rådplägningen. Luciano skyndade till yttre dörren, för att efterfråga gästen, som föranledt bornskallet, då en liten bemlig tapetdörr, som stod i förbindelse med vindeltrappan till ett af slottstornen, häftigt öppnades och två fruntimmer bäfvande och med osäkra steg instörtade i rummet. De voro Eugenia och — Vanina. Den sednare kastade sig i den förvånade modrens armar och kunde knappt ur det sjudande bröstet frampressa ångestskriet: ZSkydda mig, min mor! Rädda mig för bimladrottningens skull! Mördaren är här!!! Skynda att tillstänga dörrarnel! tillade den bäfvande Eugeni:. Det är som hon sagt. Den förfärlige Bastelica red in på gården. 0O, den som en gång sett vilddjuret, misstager sg aldrig derpå! Skynden till försvar, han kan bvarje ögonblick vara härl, Han skall komma, skall för andra gången mörda mig!, jemrade Vanina, nära att falla i vanmakt. Baronessan höll sitt barn upprätt i sina armar. Stilla, min dotter, sade hon fattad. Under hönans vingar är kycklingen säker. Den