lamades och öfvergick till feberaktig ångest religionen sjelf förmådde icke, som annars, nedtysta de hemska zningarne och förjaga de dystra bilderna ifrån hennes drömmar. Så tillbragtes den långa vintern utan underrättelser ifrån Sampietro, utan budskap ifrån slottet Örnano. Som två enkor vardrade de begge unga fruarne dagsligen i trädgården, men d2 knoppinde löfven gladde dem icke, ty för bjertat förkurnade de ingea vår. Vanina suckade efter modrer, efter fadren och ön:kade sig vingar bloit för en dag, för a:t kunna flyga öfver den böga trädgårdsmuren bort ti hemmet ech sedan lydigt ålervända till sitt fängelse. Då förkunnade en afton ksnonskott ifrån bamneitadellet ett fremmande skepp: ankomst sSampietro kanhändal ropade Vanina bicknande och darrar de, utan att kunna göra sig rä: kenskap hvarföra. En half timma derefter klappade det häftigt på porter, men de! Ivar ieke generalen, utan signor Prosper Ornano, som inträdde, tryckte sin maka till sit! bjerta och händeraa på sin sköna, fastän ru något förbleknade kusin. Budskapet han med förde var vigiigt och uppskakande, Ea korsikansk snabbseglare Jåg 1 hamnen; riddaren betalide, att utan upp: ;kof inpscta och genast anträda resan till hemmet. Med bäfvan afvisade Vanina förslaget. Min mans befallning fångslar mig här till hins återkomil;, sade hon, och min pligt är att lyda den, Då framtog riddaren ett bref. Det var skrif vit af baronessen O.nano. Med få ord kallade modren sin dotter till fadrens dödssäng. — Den djupt böjde, kränkte mannenx, skref hon, bar på jorden blott denna össkan — cceh den I måste vara befa lning för dig och din make, på det fadren icke må kunna kliga ö!ver sil barns kärlekslöshet., Prosper tillade, att Genuas vrede syntes mildrad igenom den gamle kbaronens tålamod och manliga resignation vid de svåraste kroppslidanden; att senaten förklarat sig benägen att frigifva den gamle, så snart han mnigot till