Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 3

atla Lorentz, atvensom ban under ransaknisgens lo it framställt begäran att Lorentz genast bords träda le häkte. . Sedan icke mindre än fyra bland de vittnen Spån berg åberopat, nemligen stadssoldaterne Falk o Klinthoff äfvensom förre polisbetjenten Nalson ot förre tingskrifvaren Blomstrand, blifvit till följa 1-! den bevisning Lorentz presterat, förklarade såso d, återgåpgsvittnen, blef Lorentz hufvudsakligen fr 1känd; men till följe af hrr August Casimir Åber 1osh Johan Petter Svenssons vittnesmål, fålldes Li af renfz att böta 44 rdr 40 sk. banko för det han rådhustrappan yttrat, att izgen annan än Spingber skulle hafva tagit den från m:lle Lindström stuln 100 rdr bankosedeln (hvilket sedan uppiystes hafv it) skett af annan person) äfvensom han sjelf erkänt si il hafva gifvit S. ett slag med en käpp. 8. fick äf tt ven böta 4 rdr banko och rättegångskostnaden qvit tades. v — Skomakargesällen P. A. Engström, hvilken en ligt Kongl. Mej:t utslag den 49 Februari 4850 fö deltagande i marsoroligheterna ådömdes ett års fäst j ningsarbete å Långholmen, har i dag, efter utstån det straff, af öfverståthållareembetet blifvit frigifver l — Inför rådhusrättens ö:te afdelning förekom sist f gårdag ett injuriemål af följande beskaffenhet: n! Kryddkramhandlanden Letiström hade en dag för märkt, att han i betalning erhållit en falsk Örebro I privatbankssedel å 40 rdr bko valör, och då han bodbetjent förmenade att handlanden Levy Jacobssor lemnat densamma, infann derne sighos Jacobssor 3 för att få den återvexlad, men derpå ville J. ick ingå, derföre att han påstod sig hvarken förut hafi den falska sedeln i sin värjo och ännu mindre vic a liqviden till Lettström utvexlat densamme. Hr Lettt ström begaf sig derefier sjelf till J2acobssons butik, f och hade der i hettan utfarit i oqvädingsord emo! honom såsom pvutpråglare, förfalskare m. m., och I då Jacobsson flere gånger förnyat sin anbållan ati I Lettström måtte återtaga angifvelsen, hade L. i er , spottsk ton svarat: Nej, ni är känd för en sto rackare, och jag återtager icke ett enda ord af hvac jag segt, af hvilken orsak Jacobsson instämt målet ) Såsom vittnen hördes handlanden Cietus Petters: Ve son, snickarmästaren Tengelin och bodmamseller Maria Ericsson, hvilka 2:ne sednare togo på sin ed att Lettström till Jacobsson fällt de för hans heder förklenliga yttranden, hvilka omförmäldes i stämnin:Igen; men hr Pettersson jemkade sin berättelse så att I han icke hört Lettström yttra aonat än p,att den som utprånglar pengar är lika god som förfalskarenv, hvarföre för ytterligare ett vittnes inkallande målet luppsköts till nästa måndag. ) .— Rådstufvurättens 3:dje afdelning afkunnade i går utslag i målet emellan instrumentmakaren Ekborn, å ena sidan, och skomakaren Brun samt åtta jaf hans arbetare, å den andra, angående yrkadt jansvar för rån. I afseende på re af Ekboms vittnen, gardisterne Kihl, Gren och Jacobsson förklarades, att som de, hörde vid tvänuo tillfällen, varit stridige i sina uppgifter, så kuade något vitsord icke tillerkännas deras afgifna vittnesmål. Braun och hens arbetare frikändes helt och hållet från ansvar för det de satt sig i besittning af Exboms egendom, emedan Ekbom för bristande hyra blifvit dömd att vräkss. Ekbom, som oaktadt domstolens varningar icke velat återtaga angifvelsen för rån, dömdes att härföre böta 40 daler silfvermynt, hvarjemte han ålades ersätta vederparternes rättegångskostnader med 100 rdr bko, äfvensom att göra Braun offentlig afbön. — Hemslagtarne Råström och Lindberg blefvo i dag uti poliskammaren dömde att hvar för sig böta 3 rdr 46 sk. banko för det då å Kornhemnstorg försålt salt kött och fläsk, oaktadt förordningen bestämmer att bemslagtarne endast ega rältighet sälja färskt och rökt kött, — Öfverkonstapeln Hellström har hes hr polismästaren gjort anmälan derom, att aflidne hofmästaren Parterrs 15-årige son, för hvilken han af justitiekollegium blifvit förordnad till förmyndare, utan hans tillåtelse eller vetskap blifvit intagen uti katholska skolan för att hädanefter uppfostras till katholik. Af denna anledning voro såväl pastor Bernhard, som Hellström, häromdagen uppkallade till hr polismästaren uti dess bostad, hvarest polisförhör hölls, då pastor Bernbard . förklarade sig villig att genas utlemna gossen Parterr, hvarefter, sedan Hellström icke yrkade något ansvar å pastor Bernhard hela affåren förföll. — I dag hölls enskildt förhör med poliskonstapeln Waxell, hvilken häktat den till dalkulla förklädde garfvaregesällen Andersson, derunder Waxell lirer ha förklarat, att han i Andersson tyckt, sig igenkänna en korrektionist vid namn Krook, hvarföre han vidtagit häktningsåtgärden; befallning att hen skulle uppföras till po:iskammaren uti dalkul!edrågten, hade han genom sin kamrat Sandell gifvit åt fångknekten, men ej tillsagt att handbojor skulla under forslipgen begagnas. Förhöret uppsköts tills om thorsdag, då vittnen skola inkallas, hvilka förmodas kunna intyga, att Waxell och Andersson varit gamla bekanta och till på köpet, samma afton häktningen verkställdes, skolat sällskapat med hvarendra, äfvensom det tros, att den stadssoldat; hvilken forslade Andersson till polistammaren, tillsagt om hbandbojors påsättanda. Warberg d. 3 Mars; Den 27 förl. månad stod isför Himble häradsrätt i Werberg en man, tilltalad för art hafva tsgit lifvet a? sin fader. Fadren, hvi: ken varit känd för at hafva varit sopig och gräl aktig, hade år 4849 hos vederbörande engifsi: siv! son för ej midre vanvördnad mot, än ock ett hafva! burit hugg och sag å bonom. Detta mål, fom alltsedan fortgått, uten att fedren kunnat få Lozom sa ker, skule pu till ytterligare handläggning företagas, och sedan sonen, hvilken den 25 i ssgde månsd blilvit till kronohäktet å härvarande f. d. fästniog inörpassed, blifvit de:ifrån afhemted, påropades det samma. S:dan domaren, som degen förut erhånli repport om mordet, .-dikterst till protokollet ett och inn:t rörande dst uppskjutna målet, tillfrågade har len anklagede: hvar bar du din far?, En djur .ystnad råder i tiogsalen och man hör den tilltalade om oupphörligt står med hopknäppta händer och sedåt fästade ögon, endast hviskz: iet vet Gudn Domaren fortfar derefter i en mera förmanande cch niadre hård ton: Bekänn öppet och redligt, hvar lar du din fer? Har du tögit lifvet ef honom ?, Jnder tårer och djup ånger bekänner ban nu, at jan fredegen dem 44 i förenämnde månad kl. omring 40 på aftonen, utder det hans hustru ver ortgången till sina circa en mil derifrån boende öräldrar, och sedan fadren, som på mo-goren äfjen bortgått, vid den tiden hemkommit och då som janligi svurit och gräat samt tillsagt zoner: Nu lil nästa tisg skal jag väl få se dig på fästningp, å först slagit omkull fadren på golfvet och med åds händerna fattat i hans strupe samt på så sät: (väft bonom, hvarefier, och sedan fadren icke mere: af något tecken till lif, han stoppat honom i er äck, tillknutit densamma och med denra börda på in ryeg begifvit sig af till en ett stycke från deras oning framflyiende å samt de.uti kastat Forom: nah Cå fadrens döda kropp tycktes icke vilje sjunka. tigen Gregit den upp ä land, öppnat säcken och agt påsta större stenar, hvsrefter alltsammans rul13! is ut i ån och genast försvann i vattnet. Ehuru a förebråelser gensat vid hans ander han mästo förbliva sldeles a! s ä sig alt eps för sin hustru yppa tig d a åtta dagar derefter, under hvi 0 dds grannarne, fom började mi:sänka förla d att öfver slit, så inom som utom hus, ; men då d2 dot osktedt ärdocx icke lh oo hada hän ceiniligen hakänt kva! har