Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 3

I naturforskningen t. ex. har man redan hu nit till ett slags system, och hvarje år näst: medför förvånande upptäckter, som allt me bevisa sammanhanget och den beundransvärt öfverensstämmelsen uti det hela; men i me niskoverlden skulle deremot icke kunna tä kas en sådan harmoni? Der skulle: de sn krafterna helt och hållet beherrska de stor och de utnötta hjulen och kuggarna icke b höfva förnyas, utan hela drifverket få en ha tande gång endast derföre, att man sade, a den metallen som först användes är bättre ä der som sedan blifvit renad från slagg oc fremmande tillsatser. Om någon sade oss ex., att det jern eller den koppar, som anvär des i Abrahams eller Moses tid, är ett gre ligt eller friherreligt jern och en adlig koppa så skulle man skratta honom midt i ansigte om vi kunde bevisa honom, att kopparn frå Fahlun eller jernet från Österby är lika goc och duger lika väl till hästskor och söm, e ler till att förhyda skepp med, o. s. v. Men det furuträdet, som var i arken, mått väl vara af ädlare natur, skulle vi tro, svar visst våra aristokrater, och derföre öfverdrog det med guld? Må ske! efter man så vil Men hvar har det tagit vägen? Hvar finne nu arken? Det var den hedervärdaste låds som fanns i hela det gamla testamentet; me: icke destomindre äro alla spår deraf försvunn: i vår tid. Sammaledes är det patenterad adelskapet fördomarnas gyldene låda och der tid skall komma, då det skall gå dermed så: som med arken: ingen menniska skall kunn: säga, hvar det har tagit vägen, om det ha sjunkit, eller flugit bort eller blifvit förbränd: i upplysningens låga, som ännu aldrig vari klarare, än i vår tid. Och tänk, om den skulle bli ännu klarare, så att man i den skulle kunna eJlse de finaste ådrorna och nerverna i fördo5! I marnas hjerta! 4 Den förnuftsenliga, ädla och berömvärda hand). lingen är det, som adlar menniskan inför Gud, och således äfven borde göra det inför verlden, och att derföre påstå, att den som handTllar ädelt och stort, fastän han vore född af flen nästan okänd fader, icke skulle vara lika alädel till gin börd, som den som härstammar Ifrån en slägt, som i flera generationer varit Ihvad man kallar bederlig och aktad, är väl grundfalskt. Då skulle man t. ex. säga, att bl Engelbrekt icke hade så ädel börd, som en af våra ringaste adelsmän, fastän han frälste SveI rige från yttre slafveri och tyglade aristokraIl tien, så länge ban lefde. Men Engelbrekts SI börd låg i hans svärd och hans hjerta; ty motidet hos bonom var en högre gåfva, så väl som Tlhela hans öfriga andliga kraft. Kan herr af ) Pontin neka, att detta allt också förtjenar namn jaf ädel börd? Skaldegåfvan är också en ädel I börd, och derföre lefva de stora skalderna såtisom mensklighetens adelsmän, fastän vi t. ex. icke känna Homeri fader och flera af de andras lens till namnet. Ö Har t. ex. Wallin ärft sin ära af sin för öfrigt hedervärda fader? Har sonens andliga adelskap här något att beställa med det att; han var född i en hederlig slägt? Och Gustaf Adolf den store, Sveriges ära och stolthet, Jhvad hade han att beställa med Carl IX:s slagItarbänk? Om fsdren bade varit ännu hårdare, länou mera egennyttig och grym, strålade soJnens namn mindre klart och lysande derföre i våra häfder? Och om det är hederligare att J vara son till E. G. Geijer, än af hvilken annan redlig svensk medborgare som helst, hvarföre skyndar man sig icke då att adla hans söner och gifva dem den heder, som rätteligen dem tillkommer? Aro t. ex. Tegners söner ädlare derföre, att de hade en stor skald till fader? Vore det sant, hvad herr af Pontia säger, så! vore det ju fadrens förtjenster, som beredde) sdelskapet åt hans son, utan att denne behöfde göra något annat, än att lägga ett litet strå i till i den myrstacken af merfter, som fadren. dragit ihop under sin lefnad. Herr Pontin bar således sökt rättfärdiga den gamla riksdags-! principen, att biskopssöner blefvo adlade; hvilket beklagligtvis nu ej mera inträffar. ! Det är märkvärdigt nog att se -hvad. man i gör sig för besvär med professor Fryxell; man f är till och med höflig och letar upp sina argumenter ur fördomarnas rustkammare, som y innehåller så många seklers dam af fåfängani och högmodet. Man säger t. ex.: samhällett är icke blott och bart en byggnad af det kallt ; beräknande förståndet, känslan, fantasien; sjelfva fördomarna bafva deruti sin anpart och måste d tagas med i beräkningen. Nå väll Men skola 3 f s minoritetens fördomar gälla mera än plurali-f tetenz förstånd? När adelskapet blott tillkommer några få; men den ofrälse bördens är majoritetens icke afundsvärda lott, och bönder, borgare och de fleste bildningens försvarare och befordrare tillhöra det oadlade folket; skall då detta sticka alla sina anspråk i fickan för fördomarna och fåfängan bos några få? Man vill att mängden skall vara nog upplyst att låta den lilla adliga skaran få räkna sig sina fördomar till vinst och båtnad på alla de andras bekostnad; men om den stora pluraliteten hade den fördomen att an:e sig lika ged som de adlige och lika berättigade till sjelfskrifvet representantskap, hofsysslor i de högre graderna etc., som de; då skulle deras känsla och fantasi anses såsom tadelvärda afvikelser från det rätta, och man skulle höja på axlarna ceh rynka på näsan? Ar väl detta rättvist och billigt? Fördomar mot fördomar, om Tidens professor så behagar! Vill han tillåta sig fördomar, så bör han vara fördragsam motfi andrag. u o RATTEGÅNGSOcH POLISSAKER. v I natt, kl. !;2 utbröt eldsvåda i huset JA 4 vid Packartorgsgatan, tillhörig: tapetfabrikören Esenberg. Af huset, som är af sten och tvenne våningar högt, la. nedbrann taket och en del af öfre våningen, hvarftar eldan ambkring kl XX m2 marennan slrnletne