Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 1

springbrunnarne. Vanina och Eugenia vandrade afskilda i et galleri nära Dauphia-portalen i en labyrint af statyer, pilasirar, nischer och arabesker, samtalande om resan, hvilken stämt den glada fransyskan sorgligt. Då framträdd: Prosper Ornanos sökande biick ur en sidogång och snart stod kan framföre da funna. Ett ögonblick ongestaltar verldeor, ropade han. Käraste kusin Vanina, lemna suckar, tårar och skona edra sköna ögon. Om ni tilllåter skall Evgenia ledsaga er, ty jag har till benne icke nog förtroende, att lemna bene allena hör ibland dessa fauner, satyrer och rödglödand2 b:echantinnor. Men er, min fromma kusio, har man funrit så beprövad midt uti dessa orgiers skärseld, att jag till er, som en helig abedissa, med glidje och förtroende lemnar bevakningen :f mia flygtiga hällt nÅlstrar ch:mpagnen denna gonialiska gåta, aller vill den lättsinnige herrn sjelf spela flyktig och lik riddaren af Mancha draga ut på äfventyr? frågade Eugenia skämtande. Till Korsika går den hastiga flyktenn, fortfor riddaren. Min närvaro är oundvikligt nö dig der; ty man plundrar apnars all vir egendom Har då underrättelse kommit ifrån hommet? ropade Vanina. Förlåt, kusin, beredelserna för vår afresa kalla miga, svarade ridderen ifrigt. Tala med tudbäraren sjelf. — Hår är ban redan. — Kom närmare, våra damer äro kemina, kusin Casa -conil, Han skyndade bort och ur skuggan af er skymmande pelare framträdde i hans ställe er Iman, i hvilken de öfverraskade fruntimrer : lögonblickligt igenkände den ung e Luci:no. Va nina gjorde en rörelse för att alligsna sig; mel då Lon hörde den välbekanta stämman i kla gande ton fråga: ,Vanina, har jag förtjenat ha örakt för den frommaste, innerligaste oci r izaste till igifvenhet ?a då stannade hol ist och actade en jriock på unrg.oms ite, Infolloa ögor, böjd : stöl (Ch öd sil fa Lä DB a en Dum