Aftonbladet – 10 mars 1851, sida 1

som Vanina vid detta namn hastigt uppslog från modrens knä. Och gel min gemål er in!et ord, ingen beallning att framföra till mig?, frågade bironess:n Örnano, kämpande efter fattrirg och beslutsamhet. : Vi hörde icke något deromo, svarade kaplenen; men vid det redan nämnda samtalet med min general, aftonen före olycksdagen, mottcg Pg ett uppdrag sf honom., Och hvad sade han? inföll Vsnina lifligt. Skuile något oväntzdt, hvad som helst, inträffa, sade signor Sampietrop, fortfor Malespira, så skynda til slottet Ornano och sig min maka, att hennes herre befaller henne utan dröjsmål lemni ön, i Aj:ccios hamn bestiga ett skepp och afresa till Frankrike. Irgen zenussisk hand får vidröra Bastelicsis mata. I Marseille skall hon i mitt hus finna säker ilflygt och skydd vid konungens hof, om så fordras. Jag måste äfven med ed på svärdsästet lofva honom, att aldrig wvika ifrån er sida, signora, till dess han sjelf intager platsen 1:r. J:g skulle bort Lärifrån, lemna min mor? — Allena utstötas i en fremmande ver!d? — Omäöjlist, — sådant kan ingen kegära! ropade Vanira förskräckt och fästade sig tätare intill modern, som den hvita, rädda hjortk.Ifvea vid dena smärta hinden. Baronessan Ornaro lade sin hand på doterns hufvud. ,Det är dia berre som befailer!s sade hon, deraf visar sig hans vårdande kärlek och qvinnans första pligt är lydnad. Vi ledsaga dig! tillade ridd:ren Prosper hastigt. Afven min kärlek för Eugenia fordrar, att j:g aflägsnar henne ifrin denna ö, :y våldsgerningen skall uppmana åskan i våra berg oeh Frankrikes dotter kunde isynnerhet framlocka blixten O, följ oss äfven du, älskade moder, och