Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 1

VANINA?. HISTORISK NOVELL Ar TEREMO. IV. General Sampiero Bastelica gjorde synbart ett mäktigt intryck på sällskapet, som emottog bonom i Ornanos familjsal. En krigare, föregången af ryktet om slagtningar och öfverståndna faror, har fördelen af ett egendo:nligt, i menskliga naturen grundadt deltagande, hvar helst han än visarr sig. Lifvet är för de flesta det högsta goda och säker beqvämlighet det önskansvärdaste; den alitså, som föraktar lifvet, vare sig antingen för det fantom, man kallar ära, eller för furstenycker, synes dem som en halfgud och hvarje ärr på ett sådant sargadt ansigte, hvarje hård drag, som uttrycker råa seder, anses såsom en skönhet, som ställer i skuggan den fredli;se mannen, med alla sina stilla medborgerliga handlingar och uppoffringar. Här tillkom ytterligare den imposantaste bjeltegestalt; bär sågo de upprörda sinnena en blifvande räddare ifrån skyvf och förtryck, cc eit ofta vågadt liff, som ru ville offra sig för det heligaste, för fädlerneslandet. Det fordrades blott en kort stundl för att höja mannen för dagen till säliskapets idol och sjelfva de sköna vågade snart fästa dle svarta ögonen på den gamle jätten med sitt fårsde ansigte. Sampietros ailvar, den kalla råa tonea i hans röst, det hårda nästan anstötliga i bans uttryck. allt detta syn: tes mannen tilhirigt och vilibörligt. Blottivi persoaer delade icke den vördnadsfulla enthu siasmen. Eugenpi:, som med bäfvan betraktad de glödande blickar, som den djerfve mannen under det att ham blott talade med slottsherrn riktade öfver boridet bort till den stilla, fram för sig nedblickamde Vanin2, och Luciano Ca säconi, hvilken i deg hans unga kamrater vit ) Se A. B. J4 53 och 34.