Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 1

nia och aflägsnade sig. Vanina nedsjözk i djup rörelse framför gudsmodersbilder; men om bon hos den himmelska afbed sjelfbedrägeriet i de yss uttalsde orden, eler anförtrodde den sudemiiga andra hemliga känslor, derom förrådde henaes löppar ingenting. I ett annat rum på slitet föreföll vid denna midnatt ewt lika förirobgt samtel. Med generail Bastelica stod kapten Malespina på sltoren och rjör efter festen den uppfriskande bergs iulier. Hade jag orätt ? frågade kaptenen. Är Li icke skyldig mig tacksägelse, general, för der stöna hind, på hvars spår jag ledt er? Jag bar läst tillfredssnällelsen i edra blickar. Tillstå, alt jag blo:t ofulltomligt tecknat den sköna bilden. Hiitken äd.1 vext, hvi ken kraft, hvilken friskhet. Åja, en Bellonafigur, som, om så fordras, skall svänga sig upp bakom sin gemål på hästenn, afbröt Bastelica. Hvi:ken grekisk ansigtsprofilj hvilka purourglödande svöllande läprar, hvilken ädel böjd näsa ?) Bevisar karaktersstyrka och siolihet. Ostraffad skall ibgen förförare kslkas henne, vore det än en furste, en konung. sHviiket stort, själfulit öge, så renat och fir g:dt i dunklaste blå, som en djup uch Iug issliensk sjö?a Hvilket icke skall locka igenom ilia dold. begär, som Italiens sirener. Jag bar öfverskidat allt i första minuten, Malespina; behöfver alitså icke din utläggning och ditt lofprisande: är dock tacksam för din åtgärd; ty j:g är tillfreds och lugn. Sampietros maka fick icke vara en vanlig qvinna, bvilken jag vid första svaghet skulle tramp2, krossa. Ni ör en lyck!ig msn, general,, sade Malespina bugande. ,Segerrykte, ära, och nu öns