Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 1

bägaren icke kunde förmå till ett enda skämt samt ord — Luciano, hvars stela blick ifrån nedra ändan af bordet föstades på fremlingen, liksom fäpgslad af förtroilning, menblott sällan vågade värda sig till den sköna Vanina, som icke bevärdigade honom raed en enda genblick. Måitiden var s!ut och dea ädle värdea drog sig med Sampietro tillbaka isitt kabinett. Eugeni, den e2nnars så glada, gycklande fransysken, kände midt i den LIfiga samlingen en beklämning, som hona icke kunde åvervinna. Hon sökte att närma sig Vanina, men denna satt som fäirgslad jemte modren. Det var som hade Evgenia stålt inför en domstol och aibidat dödsdomen. Nu kallade en tjenare den gamla baronessan till sin gemål och urskuldards lemnade der höga signoran salen, åtföljd af sin dotter. Efter en lång, orolig fjerdedels timaea öpp: nades ändtigen flygeldörrarne. Baronen ef Ornano, med sin fru, inträdde bhögudligt, ef werföljda af Vanina vid Sampie ros band, och med et stolt leende förkunnade fadsen för sällskapet dotterns förlofning med generalen. Med ett zcklb sjönk den medlid anna Evgenia tillbaka i sin stol, och ur djupet al trängseln ljöd ett vildt smärtans Jo likt den träffade bjortens dödsqvidan; men vid mängdens bifalisyttringar up vpfaltades icke dessa Jjud och endast Eugenia märkte vid veropet en fiyktig darriing i Vanir . tarlliga ön icis på lege stidv. At hvad Islottets källare förverede misiwe fram; vidt vr Ide öppnade fönstren ljödo öfver det betryckta landet patriotiska sånger och i flygelbyggnaderna svårmade betjeningen i glad berusning I Först i Vaninas stilla sofrum fann Eugenia Jtillfälle att närma sig väninnan, hvilken med ledsnad saknede sin kammarjungfru. I dennas ställe inträdde en af modrens kammoarfruar, och