nest allmänna, nemligen spanmål och smör. Om Jen kongl. propositionen blefvo bifallen, så skulle lerigenom skatteiemkningen komma att undanskjuas Vill on oviss framtid, genom det i propositionen omnämnda sättet att vidare höra vederbörande. Just på det sättet bagrafdes på 4770 talet frågan, sedan den oupphörligen varit å bana från 1712. Det föreslsgna sättet för skatternas utgörande kriticerade3 också af friherren, som trodde att hvarken råntegifvare eiler räntetagare dermed skulle blifva belåtna, eller statsverket deraf hafva någon rdel; han pimiade om svårigheten att öfvertyga allmogen att de; voro rättvist alt nödgas betala en tunna säd med en tunza säd och penningar derutöfver. Herr Dalman MW. F., var till hufvudsaklig del förekommen af frih. Raab, man trodde sig likväl böra lemna stats-utsk. hänvisning på en ännu mer genomörd bevisning för nyttan af persdelräntornas förvandling till ständig penningskat!. Denna bevisning funnes klart och talingsfuilt utredd uti det yttrande vid förra riksdeges, som, under debatten om den s. k. skatteförenklingsfrågaan å riddarhuset agafs af samme konungens rådgifvare, som nu kontrasignerat den nu föredragna, derifrån :å väsendtligt afvikande kongl. propositionen, hr statsrådet Gripenstedt. He statsrådet hade då till protokolle; yttrat, det hen enskildt hyste ännu samma åsigter, och det voro således att beklaga, det han numera frånträdt desamma i sin egesskap af konungen3 rådgifvare. Talaren ville icke här uppehålla med uppläsning af hr G:s anförande, men ville lemna stasu skottet anvisning dertill uti 7:de häftet af ridd. och adelns protoko!l dea 31 Juli 4848 pig. 406 och följande. Statsrådet Gripenstedt förklarade att. han förr sagt sg önska största möjliga enkelhet i skatteberäkningen, men sedermera hade ew faktum inträffat, det, att representationen uttalat sig emot förvandlinzen till penningar. For den som menar allvar: samt med reformen ansåg han det derföre vara nö: dizt att, äfven med gillande af don radikalare äsig ten, afse hvad som är möjligt at göra; och då der koagl. propositionen just sjort detta, så visades der genom aw förslaget är allvarsamt menadt. Har klarade att afsigten icke vore att, hvartelst per seclar voro bestämda, de skulle utgå, utsn att d blott tog0s till beräkningsgrund i de olika trakterna men att efter orternas lokala förhållanden och till lsångar de skulle förvandlas till dena eller de fö hver ort lämpligaste. För öfrigt ansåg talaren a! lingen värdemätare voro säkrare än arbetskraften som stiger och faller med produxtionen. Slutliga trodie hr Gripenstedt att man skulle hålla Kong Maj: räkning för att aseende fästats så väl å rän tegifvarens billiga klagomål, som å råntetagaren rättvisa anspråk. Hr Dalman. Ställningen är visserligen i mång fall förändrad nu mot 1848. Men i denna fråg borde den snarare af regeringen ansetts i förändra MNiberal riktning, enär regeringen till stöd för e mera genamgripande reform vid förra riksdage hade det stora antalot skattskyldigas representant I på sin sida, och endast löatagarne emot sig. D sednares rätt måtte väl icke vara heligare än d förras; och om det vid förra riksdagen fått gå ti jefter grundlagens bud, samt frågan följaktligen biti vit behandlad såsom en statsregleringsfråga, så bad Itroligea borgareoch bondeståndens mening blifv segrande i förstärkt statsutskott, hvarefter vissa lode möter af adel och prester gerna kunnat protester: bäst de glite: Ej heller kunde talaren inse, att regt iogen här visat sig särdeles angelägen om ett re sultat, men fastmera att få frågan undanskjuten ti län vidare tvister och utredningar hos de skaitskj I dige, länskommitteer, kollegier etc. Hela resultat torde således stanna vid ett yiterligare uppskof, hvi ket, om det än ej åsyftades, troligen ändock blefi jhela viosten. oekistsssssss——— — L !sil