Riksdagen Då, som i onsdagens Aftonblad nämndes, Kong Maj:1s proposition om skatteförenklingen företogs ti remiss, anmärkto hr von Hartmansdorff, aw ha hade åtskilligt att anföra såväl mot de dsrati utte lade grundsattser, som ock mot det föreslagna sätte men han ville, då han icke varit i tillfälle att on propositionen iohemta så noggrann och fullständi tännedom, som han önskat, icke nu upptaga tidei dermed, utan förbehöll sig att en annan deg rå af sifvå sina anmärkningar. Frih. Raab hade med tacksamhet läst den kongl propositionen. men icke funnit sina förhoppninga fullt motsvarade. Hen erkänner det goda syfiet at genom medling mellan de olika åsigterna söka vinn: ett resultat, men han kan icke gilla så stora jemk aingar på principen, som den kongl. propositioner föreslår. Friherren förmenar att det visar sig at föredraganden enskildt icke vore af den åsigt, fom h:n ansett sig i egenskap rådgifvare böra tillstyrka och tror, att om den kongl. propositionen varit mere öfverensstämmande med de vid sista ritsdsg utta:ade åsigter, så skulle den hafva rönt större bifall och haft mera hopp om framgång. Redan under förra irhundradet hade allmogen fordrat skattepersedlarnes fårvandling till penningar och Konung och Sänder nade åtskilliga gånger lofvat sådant, utan att detta ofte bifvit uppfylldt, och frih. Raab ensåg icke möj. ligt ait genomdrifva et förslag, eom icke mera öfverenssiämde med allmogens billiga fordringar. — Hvad det angingo, att penningar icka vora någon säker värdemätaro, så kunde dot piståendet hafva tt skäl för sig, då kursea flaktuerade, men sedan 1834 års roalisation nu bregt silfver i rörelsen och bypotheksföreningar i de flesta provinser skaffat kapitaltillgångar, så ansåg friherren att penningen vors dan säkraste värdemätare, som kunde åstadxkommas. Vissa provinser hafva redan linge utgjort sin skatt I penningar, under det andra måste utgöra den i hvarjebanda persedlar. Om man vu antoger att penringevärdet faller i jemförelse Med produkterna, å blefve det en orättvisa, som linde just dem, fom betea penniazar, till en del da rikaste provioserna, ull fördel Deanna orättvisa borde hädanefter afstadna, gerom a:t antrga silfver till beräkvingsgrund, hvarigenom såväl upphörds-, som redovisningskostsaden skulle förminskas och skattejemkningen lättare kunna försiggå. Mot det nu gjorda projektet att b:räkna persedarne, hade friherren ätkiiigt att anmärka. PDetkan vara rätt ett taca skatt af jorders Produkter, men et beskatta den kraft som frambringar produkterna, lagsverkera, ansåg talaren orätt. Dessutom äro gsverktna mjeket olika i värde i olika provinser. är ock beskattcing i kol orättvis, emedan denna vara år underkastad den största prisskillnad i olika unter. Veden likaså; när den i Oona provinsen gaäler 30 rår, så är den i en annan värd Enoppast 6 dr. — Att beräkna skatten i fisk är d D obestämdaste beräkningsgrund men kan påfinna, dervid möjligheten att utgöra skatten het och hållet be-or Då något som den skattskyldige alldeles icke har i gin nikt att bestämma. För sin del önskade frikerre Raab, att om Staisuskottet icke kunde tillstyrka eta )rsedlarnes förvandling till penningar, såsom hen olst Önekado, det åtminstone måtte föreslå, att skatten kulle ugöras till hälften i penningar och till hälfen i sädana produkter, om kusde anses som de