Uitramontanism i Sverige, (Slat från JG 49.; Då vi nu från förhållandena i England och Frankrize öfvergå till våra egna, och till der frågan huruvida ultramontanism i Sverige kar tänkas ega rum, bedja vi, för besvarande häraf att läsaren behagade påminna sig hvad i före. gående artikel yttrades om beskaffenhetena a ultramontanernes innersta väsende, samt hurt olika trosbekänne!ser icke hindra deras strät. vanden. Katbolicizm och protestantism utgörs inför dem endast yttre skillnader: påfven sjell är blott ett medel; så mycket mera då konungar och furstar af mindre grader. Om man föreställer sig ett sådant slags andligt eller rättare kyrkligt frimureri, utbreddt öfver verldsdelen, så kunna svenska prelater deruti vara vecipierade lika väl som tyska, franska, italienska. Vi utmärka ingen bland vårt inhemska högre presterskap persoaligen för delaktighet häruti; men saken är i sig sjeif af den vigt, att uppmärksamma blickar väl förtjena att häftas på dem, hviltas ställning ligger närmast till det omtalade, och hvilkas uppförande i flere all har sin enkliste förklaring i ett sådant antagande. Man han icko blunda för det faktum, att i Sverige på den sednaste tiden uppenbarat sig att sträfvande, att inom, Öfver eiier bredvid len genom Sveriges lagar tillva:ande ky: kan ipprätta en annan, oberoende af den förra; ja, om möjligt, oberoende af svenska regeringen ch landets loger i öfrigt; samt försedd med jenare, diseiphuerade och styrde genom hemig, denna nya kyrka ensamt förbehålina, ctauter. . Hvad var väl eljest meningen med den s. k. nre missionen, sådan som planen derför bär i jolsomras först utkastades, ehuru densamma edan mycket modifierades, när ledarne funno