landet — elier OCzi IlOras vi ant Dalllate Och närmare till en ny statsbarkruit, hvdket välja vore den största riksolycka, som kunde hända, o ty derigenom skulle aila allmänna inrättnin-!t gar, pensionskassor och enskilda personer, som d äga större eiler mindre kapitaler, kuaza för lora hälften af sia egendom: alla kontantaj; statsanslag till löner och embeisverk skullel,, blifva otillräckliga, koriligen: en omhvälfvinglsi uti alla ezendomsförhållanden sku!le uppstå lsi hvars olycksbringande verkningar för laad och rike man icke kan beräkna. Man har väl sagt, att bankens realisationsförmåga bäst förstärkes, om landets industril, upphjelpes, kommunikationer lättas, jordbruks-l; och slöjdskolor inrättas m. m., hvarigenomjr varuproduktionen förökas och en tillväxandels export kan befrämjas. Så ovedersägligt detralu i sig sjellt är, så följer likväl ingalunda deraf,n att ett sådant ändamål i minsta mån vinnes, om bankovinsten aflemnas till statsverket. Svenska staten har uppoffrat såsom det siges 11 milliozer rdr på den välbekanta stora kommunikationsanstaltea Götha kanal, hvilken man förespeglade skulle gifva en så betydlig viast genom transito-handelns ledande kanalvägen genom landet. Statsverket har riksdag efter Y riksdag erbållit ganska betydande summor, denl4 ena millionen efter den andra, från riksbanken; inga större missväxter eller inhemska olyckor hafva inträffat, och likväl hafva kona: junkturerna försämrats och silfret fortfarit att utgå ur landet. Det synes alltså, att alla de stora uppoffringar, som i sådant afseinde blifvit gjorda, icke kunnat frambringa det dermed åsyftade ändamål, ej heller i någon mån föröka produkiionen af exportvaror till betäckande af importen. De penningar, som från banken aflemnas ti!l riksgäld:kontoret, kuuna neraligen disponeras till förökande af statslyx och militär-lyx lika såvä som meddelade lån både från enskild och alimän bank kunna användas att öka den enskilda lyxen och föranteda en ökad skuldsättning bide inom och utom Jandet. Äfven om man ville antaga att de medel, hvil-l! kas utlemnande nu är i fråga, utesiutandelk skulle användas till industriella och produktiva! ändamål, så lira verkningarne deraf icke snart ; kunna medföra någor förmån för banken och ; således icke heller i ringaste mån förekomma; den öfverhängande faran, som innan kort sy-l nes hota realisation2n. f Af allt hvad nu bifvit anfördt har jag kommitlt till den öfvertygelse, att bankens framtida ställning ! 4 ! l I Pn y mm blir särdeles bekymmersam och att vår 46-åriga realisation icke kan ega fortfarande bestånd, om ej Rikets Ständer snarligen vidtaga ändsmilsenliga åtgärder till des; betryggande. Den rättighet, bankostyrelsen eger, att när nöden pigir upptaga utländska silfveriån är ott palliativ, som svårligen kan annat än förvärra det onda, under hvad form det än bale jag för min del önskat, lalydesen ut o a der nu iogått med gagms. Fördenskull h det binkoutskottet, j dess instruktion, til Rikets S:ö ( den hamställaa, att d:a sedan 1848 års början): upplupna bankovinst erfordras för bankens kon-l! ( soliderande. . Hved den under de följanda åren 4854, 32 och 53 inflytande v.nstaa angår, så vore det för realisationen visserligen mest betryggande, om någon delafl: de på sådant sätt ingående sadlaras icke beböfle åter utgifvas. En sådan åtgärd till förmiaskning att sedelansvarigheten, om den vidtages smånisgom ochf med största varsamhet, skule u vel icke blifva så tryckande för landet i allmächet elier medföra så känonbart lidande för enskilda personer, som indrazning af någon del ef linerörelsen skulle förorsaka. Men det är efter min öfvertygelse likaså nödvändigt och man måste vara betänkt på ett så snart sko kan åt riksbanken återgifva makten attregleral landets sedelstock uti något förhållande till ban-) kens egen förmåga att upprätthålla sedelvärdet Det har allid förundrat mig, at Rikets Ständer nå-J gonsin kunde lita densa makt fråntagss sin egenl bank, och för några år tillbaka hade den utan tvifsel med mindre svårighet än nu kunnat återstallas. Kanske komma alla försök i detia afseende nu för sent, men om en jemt tillväxanre mängd endra, af riksbanken oberoende myntrepresantativer skola fortfarande obehindrad: mer och mer fylla landets beIhof af rörelsemed-l, så sor jag icke ennat, än att alls Ibsmödanden för realisationens hestånd förr ellsr sednare måsta blifva vanmiktiga. Den utvig, som 215 Si bankoreglementet föreskriver att ersälta de upp Jbörande privstbankera2 med ytterligare sedel-emission ef några millioner rår banko utan minsta förstärkning af metalliska valutan, synes mig vara högs: lvådlig. Då vore det lingt bättre att använda den koatant inflytande bankovinste: samt kanske en de! af nuvarande lånefonderna, för ett inritia fiial-sf delningar ef riksbanken på flera stälen i landet, hvilka borda anvoriunsa och på andamålsenligare sätt crsanissras, än de nuvarande lånekonterea, och derigenom efter hand göra privatbank:rnss verksamhe! helt och hållet umbärlig för rörelsen simt ste:svilla åt riket ett enda sags mynt, så ett regeringsformen: 72 S än en gång kusda blifra en sannisg och driksbinken iterstäla den förnåsa att reglera seielIstocken, hvilken förm? ldrig bordt siksbanker Ihåndas. Iskulle bättre konsoiderss genom backovinst flemnande till satsverket, än genom d-ss använda ; jui en säker och ändamilsenlig lånerör:ese. Ibe ; I allen ugå sedlarns åter i lande, och bankens sedelinsvarigaet blir oörändrad. åa i sefn3a eller d) visstmeden ugiivas sisem I iessa Jika vel och kasoske mera favvol ill förlag för iordbruzets, bergsban nduswiesas förkofran, än om man t till fytlaede af några i en stark pro.re i lstatsbebof, hvitka: vändizbet mer . lande kan sättas i f At: i vii i: ellt annat, man kan gå vill sf.e och en yt erlighet som kas icke, men deraf fö inga!unda, ett saken i el, ratt anvärd, är I S r r r våt j derflig. ) Mean då mina ösi H eler inga sim d idare orda om njdet allid b