Aftonbladet – 6 mars 1851, sida 1

och värdigheten i gång och hållning antydde hos heaice medfödd höghet. Vard att blott lefva inom modrens syakrets, blandade sig icke den sköna Vanaina, Ornanos ar.tagarinna, i flickornas glada grupper, utan gick några steg framföre d3 äldre damerna, långsamt och sedesamt, arm i arm med en slägting och väninna, den glada Evgenia. Tätt tryckte sig den ledig2, lIifliga Fransyskan till den sjserliga väninnaps yppiga gestalt och hennes stälmsktleende blick sökte forskande dennas öga, pHvad säger du, min Vanina, om skildringen af gästen, som vi redan i dag få skåda ? hvisk:de hon i qvinlig ton... Mia nyfikeshet är spänd, ända till det yttersta. — Foreföll det iccke äfven dig, som talade man om ett unederdjjur, ett bengaliskt lejon, el!er rättare ett infernaliiskt monstrum? Jag fruktar för tornväk arcvens hornst!öt, som anmäler vidundret, och kan etock knapt hejda min otilighet. ,Jag såg 1 skildringen blott bilden af en man, som förstår att skydda och försvara hvad honom an öriros,s svarade Vanina lugn. Det var, -Om hade mia far vid bans tecknirg målat sig sjelf, sådan jag ea gång såg honom, då jagännu icke räckte upp till bordet, v d hvilket len hemvändande intog sin aftonmål: id., Och om mannea u;ptiädde som fr are ? o:tfor Eugeni2 hviskande. Kan du väl tönka dig et sådant odjur som Vaninas herre iceh man 7 Vanina vände öfverraskad sitt öga till vänisnan och henne: kinder glödd2. J2g sade honom bkna fadrens bild. Lydnacd är en god do ters pligt och föräldrarne, som hhit.. ills beskyddat mg, skola nog veta att sörjar för der:s birios välfärd, svarade hon, med sänkta ögon. 0 du kära, f omna lamuyvhb 12g Eugenia och lade sin arm förtroigt omkring flickans hels, Ja, föräldrarne, om de biott bibehållit