Aftonbladet – 6 mars 1851, sida 1

hvad det är och fordrar; ty för honom är kriget far, bror, vän och make. Dea som i krig tänker på något annat, än sin soldat-pligt, skall alidrig vinna krigar-ärans högsta mil — kommandostafven. Baselica stol släg:lis i verlde2, ei namnös flyk:inz:; trädet hvilket orkanen skaka, blixten triff.t, rotar sig fastare och dess bark bir tjocka e, om ock skrolizare. — Att han blivit hvad han är, utaar uppeabart hans värde — Vi behölva en fälthexe a annan art, än dess2 pu sade, i samreoch siden kädda, med guldke ijor och hägerfjidrar smyc.sde bje tar, som und :r de sista krigsåren u sett Italiens kusier till sina tornerp!a ses. Iagena stolt Marignana, inger prilande S rozzi, icte en gång en ofö skräck ct Bris:ac kunde för o:s å -tidkomma räddning. Af jem, som våra berg, måste vår befiia e vara, jern utom och 1:om; hans värd mås e icke känna .sedlida: ide i rjän han jga dn sista Genuesarea ifån våra ter I det t bloddrinkta hafvet. Likt Siroce s. vind måste h n ;ena dea äl-kade ös, om cck hälftea at våra skogar och boningar skull: sammonstör!a under sormen IHan har blifvit påfiig general, sger: man ; inföll ca af sä lskapet. Huru passar den fredga tjensten under kyrsan; bantr til edra åer och våra förh ppningar ? Den alena saiggrance kyrkansstränge och rogne son förtje: vär denna värdighet i fult mått och des hei iga mod ca kusde ieke erhålla en bitre väkiare, svarade Ornano Meny tillade han saktire, för resan till Rom är ännu icke sadeln lagd på hästen. Redan i dag torde 5 5 unpiotro synas ibland oss, smyckad med Frankrite; firger, —Sawmpie! ro, hvilken manner mel dear beäornade doge nössan ceh Baalstadens stora och lil:a råd Truk ta, som deras of :rsonligaste fiende.n Tätare slöto sig minnena tillsammans och deras hviskniagar blefvo otydiigare. Baronessan af