u:ende. Älsklingen hos tre af Frankrikes ko-) ungar, de kätterska Hugenotternas besegrare, 3ellonas beprisade sin, Spaniorernas skrä ck, kall i glansen al sin krigargloria, prydd med kimrande äretecken, kalla Korsikas söner till len gamla samlingsplatsen — och hans hjeltesestalt, han: mogna men oförsvag:de mandom, vn: af ärr smycczada ansigte, hans skarpa sommando-röst skola med bemlig förtrol!ning ocka de ungdom iga skyttarna på äran: bang, och vi grånade gamle skola fröjda oss och drömna vår ungdoms förserkligade drömmar. Jag aundas honom icke den bild niför 0 s ccknat, log Prosper. —Ni har, vördade farbror, lik dea skicklige målsrea glömt mångea skugga på målningen, son f för den kun-at vara ofördelaktig. Då jag förlidet bem ade min sköna, älskade Euge ua irån Paris, alade man mycket vid bofvet om den bepisade mannens. Hans djerftet i bieschea framföre Landrecy, han: tigerlika raseri vid Brig notte, der han ic e förr gaf sig fån sen åt Gonzaga, än hons svärd splittrats äcda till fäste, bans oörskräc.thet, då han vid Vitri i karrier spripgde framföre fiendeas front och hån leende red i skridt der kulorna rega.de — des sa bedrifter blevo väl beundrade cch be pri ar 12 al de fina, exalterade Parisarne som jiikna1: dem vid Junzfruns af Orleans underverk, me irisarre, :omsiodo tonom nära, kilade hon 2 Stea-ridd.rea — eller satan sje!i — ceme tan han udda visat meilidande, eller mensklighe!, varken som segrare, eler besegrad. Man rklaråde honom för bje. tös, hämdfull, halsstarrig i meningar och beslut, och ehuru ganska ofta de innerligiste vänskapsband kny:c under krigarlifvet och dess faror, har dock General Bastelicea icke vuanit ea endi vän iblavd sina tältkamrater. Känner du kriget, min son? side dea gamla baronen godmodigt. Sampietro skall lira dig