Aftonbladet – 5 mars 1851, sida 2

lir prosten Söderbergs motion angående skogshushållningen. Det vigtigaste föremål, som, inom den inre husbållningen, torde förtjena Rikets Ständers allvarsamma bebjertande, är onekligen vården om rikets skogar. I fordna tider ansågos skogarna vara ett binder för kulturen, och deras utödande till en viss grad önskansvärdt, emedan klimatet skulle förmildras, och genom skogsrödjning den odlingsbara marken ökas, hvaraf en ökad folkmängd skulle finna sin näring. Som Sveriges areal utgör 3868 qvadratmil, hvaraf endast 246 qvadratmil ännu blifvit upptagna till åker, ängar och hagar, synes ännu ganska mycket kunna odias, utan att skogsbrist skulle kunna uppstå. Ty om man afräknar den areal, som består af kala fjell, med krymplingsskog bevuxna berg, och de berg der skogen är oåtkomlig, samt de större insjöarne och kärren, tillsammans utgörande omkring 2000 qvadratmi!, så återstå ändock 4622 qvadratmil, som skulle utgöra den åtkomliga skogsmarken; en areal som skulle vara tillräckligt stor att bereda en varaktig skogstlilgång för kommande tider, äfven om man ytterligare afräknar omkring en tredjedel derifrån, såsom bestående af kärr och smärre berghailar, hvilka äro alldeles ofruktbara. Likväl är ej så förhållandet; och hvilket närmare kan inhemtas af en, utaf en i yrket kunnig och erfaren man, herr hofjägmästaren Ström, uppgjord kalkyl, hvilken finnes införd i Postoch Inrikes tidningar för d. 22 Maj 41850, och hvarpå äfven Rikets Ständers justitieombudsman, i sin berättelse till riksdagen år 4850, sökt leda en af bebofvet högt påkeilad uppmärksamhet. Enligt hofjigmästaren Ströms kalkyl, skulle nemligen, så vidt sig låter beräknas, det årliga bebofvet af skogseffekter, med inbegrepp af exporten, kunna antagas utgöra 7,755,200 famnar, hvarje famn beräknad till 400 kubikfot, då ved, gärdsle, kol, byggnadsoch sågtimmer reduceras till ett kontant mått af vedfamnar; hvaremot han visat, att den årliga afverkning af skogen, som med antagande af blott 100:årig omloppstid och 22 famnar per tunnland, i fall man vill fåsta ett nödigt afseend2 på en fortfarande skogstillgång för framtiden, bör påräknas, endast gifver en afkastning af 5,700,000 famnar, och att således en årlig brist uppstår af ej mindre än 2,055,200 famnar, eller nära en tredjedel af hela behofvet, hvilken skillnad ingår såsom årlig minskning uti framtidens skogstillgång. I denna kalkyl finnes likväl icke upptagen den afverkning ar skog, som tillkommer genom svedjande, ej heller har omloppstiden för afbrukningen beräknats till mera än 400 år, ehuru man känner, att mastträd icke