Aftonbladet – 5 mars 1851, sida 1

VANINA. HISTORISK NOVELL Ar TERMO. L ,Vid den heliga Bonifacio! Hör, Andrea! Störtregnet prasslar på taket och stormen skakar kastannieskogen, som vore det verldens sista dag. Min far, sade en ung man, phade varit skull till, om vi till er, moder, genomvått hemfört det dyrbara bytet. Molnet hängde svart, som den eviga natten, öfver bergen; men då han en gång bar ett skarpt skott i bösspipan, måste det afbrännas. För att få skjuta råbocken, som i blanka månskenet sprang emellan tallarne, satte han de eröfrade krämarvarorna på spel.n ;Hvem slår icke, då han kan, två flugor i en smäli? log den förre och äldre af de talande, uppskärande med en hvas3 knif rådjuret, som han upphängt på väggen, kastande det blodiga innanmätet till en stor, raggig hund. Vi äro nu försedda med stek för göndagen.n Oaktadt skenet från elden på härden och den på väggen bängande lampan, syntes i detta ögonblick en blixtstråle igenom hyddans springor och öppningen på taket, som afledde röken. Ett fruktansvärdt åskslag följde, hvaraf jord och hyddi2 syntes darra. Alla korsade sig och qvinnan släppte ett litet, nyss öppnadt, paket, hvars inrehåli hon förnöjd betraktade. Blott en gamnal qvinna vid spiseln syntes utan all fruktan :öra med en stor slef i den porlande kitteln, hvaruti ålsoppan kokades; de röda flammorna nästan berörde det djupt fårade ansigtet, och åock stirrade hon, utan att bländas, i elden, och liknade i den skarpa belysningen, med de hvita hårtestarne och de torra, köttlösa armiarna en hexa, som bereder trollmedel. Några minuter rådde djup tystnad i den