(Izsändt ef en prestman i bufvudstader.) Om det kyrkliga tillståndet, särdeles inom hufvudstaden. Andra afdelningen. (Forts. från JM 40.) Den svenska kyrkoförfattningens ellmärra karakter. Vi afslutade den förra artikeln med framkastandet af den frågan: Kan den kyrkliga institutionen, sådan den inom Sverige, och särdeles inom hufvuditaden för det närvarande är, motsvara da christligt sedliga ändamål som med den åsyftss? Ea kort bistorisköfversigt skali vägleda oss vid denna frågas besvarande Reformationen föranledde hos oss egentligen ingen ändring i den kyrkliga inrättninger. Den. förblef och är ännu i närvarande stund till sina grunddrag sådan, som den alltifrån medeltiden och cbristerdomens första införande i vårt land har varit. Biskopsembetena fortforo, ehuru biskoparnas slott indrogos, deras ickomster icke oansenligt minskade; och deras cerhörda, för riket vådliga politiska makt stäckades. Kyrkostyrelsen förblef ock härmed den