Linköping den 9 Febr. ATC folsta farka som drillande bebådar vårens ankomst, är slitid er dödskandida. Också sköts den första lärkan häl på Tornbygärdat, nära intill staden, i sår och skot tet gjordes af hr febrikör Sandberg. (Ö. Corr.) BLANDADE ÄMNERD ÅSKÅDLIGT BEVIS PÅ JORDENS RÖRELSE Ehuru de astronomiska bavisen på jordens dagligt kringhvälfniig äro fullkomligt afgörande for hvar och en, som besitier nödiga insigter att begripa dem, fortfara likväl mörkrets vänner att litet emellanåt framkasta tvifvel emot denna naturlag, hvars slutföljder icke instämma med deras intressen. Vetenskapen har derföre längs önskat jordens rörese ådagalagd så åskådligt, att ävea dsn okunnigastekan inse den. Ett för detta ändamål snstäldt röa har bestått inedfällandet ef kulor från tinnarne af ett högt torn till dess fot, eller från mynniogen sf ett djupt grufschsckt till dess botten, sedan man förut bestämt fallets begge ändpunkter ef er lodilna. Med föruttältning ef iordens kringsvängning är det tydligt att den bland två sådana ändpuskter. som ärlängre ut från jordazele, måste svängas forta:e än den som är närmare, och att en vid den förra befiotlig kua, i fall den lössläppes, alltså miste der fi en större fart i rörelsens riktniog — eller här åt öster — än den nedsa fatllpusktea äger. Följden åter af olikheten måste då blifva, att kuan vid fallets slut icke kan träffa den ef sänklodet angina slutpunkten, utan fallr öster derom. E farenheten har också visat att bt sker; och man äger följaktligen redan i detta sajs rön ett åskådligt bevis tör den vigtiga satven. Men då ett sådant rön icke kan anst:llss när och hvar gom helst, och dessu:om for drar flera omständliga förberedels:r och konstiga apparaer, så har man ända hittills saknat något lä och allmännasre tillgängligt pro? på saken. Ea fransk naturforskare, Foucaut, har? nu lyckats avsksffa eti sidsnt; och vid franska vetenskips-akademien: sammantwäd3s i slutet af Janusri redsgiordes de:för af Arago, sedan Foucaults uppgifter blifvis undersökta och bekräftade på observa oriet i Paris... Där ut! pendelns skenbara afrikelse ur silt svängningsplan, som Foucault upptickt beviset för den astronomiska grundsanninzen. Med nödiga iakttegelser vid anställandet af fö söket, kan hy:m som helst varseblifvra den npyssnämada afvikelsen, inom 4 till ö minuter. Foucault har föranledts till sin upptäckt af dena jakttagelsen, att en kring sin upphävgningspunk: fritt rörlig pendel — t. ex. ena Jodlina med kulformigt lod — icke bringas ur sitt svängningsplan derigenom att den, jemte perdelrörelsen, har en kring pendelns radie kringlöpande rörelse; d. v.s. att om man snor perdeltråden, och sedan låter kulan kringsnurra fritt, med det samma man ger hels pendeln en framoch återsvingande rörelse, så störes ej den sednare, eilar briogas ur sitt svängningsplan, genom kringsnurrningen; med förutsättning blott att kulan är fullkomligt rund, och att hennes tyngdpunkt är densamme som hennes medelpunkt. Den mekaniska grunden härtill är lätt insedd; men äfven utan kännedom derom, kan förhållandet lätt pröfvas genom ett omedelbart försök. Hade man nu en dylik pendel upphängd i taket af en byggnad just vid någon af jordens poler, och satte pendeln i svängning, så skulle den icke störas i svängningsrörelsen eller brioges ur det ursprungliga svängningsplanet dsrigerom ett jordklotet, och jemte detta byggnaden med dess tak samt pendeln: fåste, vände sig omkring en gång i dygnet. Och om man på golfvet under pendslkulan anbregte en timtafla med 24 timmar, lik den på ea tqvinsktiel solvisare, så skulle pendeins svängningar göra samma tjenst som skuggan på timvisaren, emedan de skule fortfara att svänga sig i samme svängningspian, under det att den på jorden ligganda timtafisn yvrec sig omkring ett hvarf jemte denna, för hvart dygn. Men skulla der kunna se jordens rörelsa alldeles så, som om man i rxelriktningen af ett bjul tydligest öfverskådar bjultz rörelse. Upphänges åt:r en dylik pendel på något ställe vid eqvatorn, så skulle den väl icke heller der vika ur sitt svängningsplan. Men som en derstädes under pendelkulan anbragt timtafla icke ägde någon vridniagsrörelse mot svängningsplanets riktning, så skulle pendeln fortföra att dygnet om svänga fram och tillbaka lingsåt dem timliaea, hvaröfver första svängningen börjats. Upphänges sluttligen ea dylik pendel någonstädes emellan polerna och cqvatorn, så måste, ifall jordklotet verkligen wör sig kring den mellan polerna tänkta exellinien, pendelsvängningens plan röja en deremot svarande afvikelse; alltså en mindra närmere eqvatora och en större närmare någon afl: polerna, Men denna afvikelse måste kunna be äknas på förhand, efier allmänna mekaniska gruvder ; afvikelsens vinkel för en gifven tid måste nemligen erhållas om man multiplicerar sinus för observalionsställets latitud, med förflyttningen af en purkt på eqvatorsbågen, under obrervuitionstiden. På en tidsminut blir denna produkt 41,3 gradimi-i nuter under breddgraden för Paris, eller 443 gradminuter, d. Vv. 8. nära 9 grader för 40 tidsminuter. Till försöken I Paris begagnades en pendel aff starkt utglödgad ståltråd, om 4 millimeters tjocklek och 41 meters lingd, fästad i hvalfvet ef Psrisiska observaloriets meridiansalv, och i nedra ändan bärande en messingskula om 8ö ki!ogrammers vigt. Kulan var fullkomligt klotrund och polerad, samt ha-) dö sia tyngdpunkt noggrannt isin medelpunkt. Midt under den, eller i riktningen af den genom pendeltråden gienda diametern, hada man anbragt en fini. nä!spets. Midt umder denva spets var en middagsJin a dragen på golfvet. Pendaln drogs ur lodlinier i middagsliniens riktpiog, medelst en kring nålen fästad silkestråd med tvi öglor, och sedan pendeln fått kommai fullkomlig hvila i denna lutande stall-. ning, afsveddes träden. Öglan afföll då, och pendelo beiynte svänga längsät middsags!inisn. På dat a:t iskådarne måtta bättre kunna märka den förväntade afviselsen af denna linea, och med detsamma jordytans rörelse, hade Foucault midt under pendens nålspets ställt en annen nålspets, lodrätt på l. en liten fot, och så nära den förre, att begge vid första li pendelslaget nästan vidiö de hverandra. Det dröjde: likväl ej länge innan afvikelsen emellan de begge spet-L. sarna blef märkbar, och efter 40 minuters föropp gick svängningsplarnat i en linea, som bredvid middagslinien blifvit uttsatt på förhand, och som gjordel en vinkel af 443 grradminutsr, ellsr 4? 53 ål höger, med lodliniens pumkt såsom medelpunkt för vinkeln. i Då en lång trådpendel, som har en stor tyngd jl: nedra ändan, fortfer lingre med sina rörelser innan den af luftens motstånd och moståndet i upp-J); hängningspunkten bringas att stadna, så ärnar mani? upprepa försöken i Peniheon, med en pendel) soml4 skall upphängas öfverst i kupolen och nå närelf golfvet. Man väntar, at på detta vis möjligen fil? Observationstiden uts räckt ännu längece, med enjö : j j deremot svarande s:örre efvikelseviokel. ) ) I Pantheon lärer en pendel om mer än 60 mefrers längd kunnÅ begagnes. Men då hela rönet. endast frutsätter en svängande massas förmågs att genom sin framhärdighetskraft avarstadna I du