Aftonbladet – 3 mars 1851, sida 2

Jannström, utförd af hrr Lundberg och Lund-P vist, framkallade lifligt bifall. sl — Af den redogörelse, som finnes införd i Srdagens blad, inhemtas det tillfredsställande örhållandet, att artisternas och litteratörernas ensionskassa redan uppnått en kapitaltillgång f 11,000 rdr bko, eller mer än hälften af det elopp peasioasfonden bör ega, innan pen:ioeringen kan taga sin början. mm — — Då vi niästlilen lördag intogo en artikel f hr amiralea Kreuger, så skedde detta under eservation att få taga i närmare betraktande vad som deruti blifvit aofördt. Detta är så nycket mera af nöden, som hr åmiralen K. rätt uppfattat en del af hvad Aftonbladet i aken anfört. Det första märkligai hr amiralens skrift u!göes af det förklarandet om generalflottbesigtninen, att dylika undersökningar gifva visserlien administrationen (förvaltningen af sjöärenlerna?), somlär i tillfälle att sammanställa dem ned skeppens öfriga kända förhållanden (hvila likväl alla finnas upptagna i generalflottbeigtningsinstrumentet?), en ledning vid bedönandet af fartygens tillsånd, men äro ingalunla tillräckliga att bestämma desammas verkliga oeskaffenhetn. Häraf vill synas, att de upplysningar, som innas uti generalflottbesigtnings-instrumentet och flottans besigtningar gå, enligt hvad ar amiralen ej lärer bestrida, vida mera minuiöst och noggrannt tillväga, än den besigtning, ;n skeppsbyggmästare vanligen anställer å ett nandelsfartyg, för att kunna uppgifva, hvad slags eparation som erfordras, för att sätta detsamna i fullt tjenstbart skick) icke kunna fattes ller förstås af någon annan än administrationen, och att denna sätter mera tro till sina inieckningar om skepp, som densamma ej sjel kunnat undersöka, än till faktiska undersökningar om dess:a skepps verkliga beskaffenhet. Denna af hr amiral K. lemnade upplysning må sälla hvad den kan, men synes vid detta tillfälle vara afsedd endast att förringa värdet af dylika undersökningaa, då man icke kunnat förneka deras, emot grefve von Platens uppgifter stridande resultater. Frågan om hvilken af de stridiga, uppgifterna Rikets Stånder böra sätta tro till, kan sålunda icke anses vara genom hr amiralens förklarande, på ett för grefve v. Platens isigter gynnsamt sätt, afgjord. Alt grefve v. P:s uppgifter stödja sig på af Ar amiralen enskildt iemnade upplysningar, är visserligen intressant att veta, men om förvaltningen af sjöärenderna collegialiter gifvit samma upplysningar, så skulle det vara ännu intressantare om detta dokument med sin motivering och möjligen vidhängande reservationer offentliggjordas genom Posttidningen. Hvad åter beträffar den kalkyl, som hr amiralen uppställer på grund deraf, att linieskeppen kosta 5 pund i årligt underhåll, så är den så till vida otillämplig för framtiden, som grefve v. P. uppgilvit: att fartyg förvarade i konservalionsdockor eller under skju! på land kunnal antagas kosta endast 2 procent i årligt underhåll. Men, om vi få råd att bygga nya skepp, och anse oss behöfva sådana, så bör man väl kunna hoppas, att dessa icke onödigtvis uttagas ur de konservationsdockor vi äga. Detta torde väsendtligen förändra resultatet af hr amiralens kalkyl, hvilken hvilar på den erfa2renhet, en lika bedröflig som lätt bevislig misshushållning med flottans materiel gifvit vid banden. Huruvida br K. haft någon del deri är svårt att veta, men att den förvaltning af flottans materiel, hvaruti han ett fjerdedels sekel deltagit, icke varit för landet hugnesam, derom har han sjelf nu all möda ospard alt öfvertyga allmänheten. Hr amiralen K:s citat från 1816 års kommite är så tillvida upplysande, som dessa herrar kommitterade antagit omsättningsperioden för skepps nybyggnad till fyratio år, d. v. s. dubbelt emot grefve von Platen. Det inses nemligen lätt att, ehuru i kalkyl underhållskostnaden bestiger sig för en tidrymd af 20 år till lika belopp med kapitalet, nybyggnad hvart 20 år icke helt och hillet befriar från kostnaden att underhålla det man eger. Denna underhållskostnad kan icke antagas blifva ersatt genom en i rättan tid verkställd slopning för att rädda virke m. m., hvilken husbållsplan torde kunna sättas i paritet med den välkända: att bränna björkskogen för att erhålla bykaska. Hr amiralen K. upplyser om det misshushållande, som ligger uti förbyggnad af gamla skepp. Detta medgifves gerna, men man kan icke underlåta att härvid påminna sig, det Förvaltningen af sjöärenderna, synes under de sednaste 25 åren, hafva nästan uteslutande följt ett system: att förbygga i oändlighet; och man kan icke gerna antaga att hr amiralen uti en sådan principfråga varit beständigt af annan tanka eller i minoriteten inom det kollegium bvars chef han är. Det är således sannnolikt att den sent vunna erfarenheten numera kommer staten till fromma, så att en klok medeiväg kommer att följas emellan de tvenne ytterhgbeterna: ait förbygga i oändlighet eller blott att nybygga och slopa. Efter att hafva slutat sin kalkyl om tjenstbarheten, vänder amiral K. sig mot A. B. och yttrar: bMan må ej föreställa sig att detta förhållande förekommes genom en mot slutet af denna tidpunkt verkställd kopprisg, eller genom det slags ytliga behandling ett skepp undergår då det, såsom man kallar det, förses för en tillämnad sjöexpedition, hvilket anmärkningarne i ÅA. B. synas häntyda, emedan båda dessa åtgärder icke i någon mån förminska det inflytande som tiden och elementerna ägt på fartygskroppens iare cch för dess bestånd väsendtligare delar. MHvarje sakkunnig inser derföre lätt det vilseledande uti den gjorda anmärkningen emot de af grefve von Platen utelemnade upplysningar i detta afseende. Denna replik gäller ögonskenligen följande i A.B. för den 26 Febr. irflutna anmärkning emot det