stånd, stärkas genom de uppgifter som nu fö. Irekomma i noterna. Det synes nemligen a! dessa, att linieskeppet Försigligheten är under förbyggnad; att Jinieskeppet Fäderneslandets in. sentarier kompletterades genom krigsfonden vid 1848 års rustningar; att linieskeppet Dristigheen blef förbygdt 1848; att linieskeppst Car XIII undergicx ansenlig renarstion 1837—39 att linieskeppen Carl XIV nybygdes 1824; Osca: 1830, och Gustaf den Store 1832; att linieskeppet Manligheten icke bör komma i fråga till att förbygges, derom äro alla parter ense. Håraf så väl som af hvad förut blifvit i dstia blad bekantgjordt, vill det synas att linieskeppen, åtminstone hvad skråfven beträffir, icke åro i det eländiga skick, som de enligt notförfattarens beräkvingar af den längsta tjensbarhetstid skulle vara. Slutsatsen häraf är solklar. Men om man funnit en byggnad, som beräknats räcka ett visst antal år, sund och stark när dessa år tilländalupit, så är det jn så mycket bättre. De uppgifter ur Chapmans system, om tiden då enligt hans plan dessa skepp tid efter annan bordt utrangeras, äro föga bevisande. Ty som bekant är uppgjorde Cbapman ett system enligt hvilket med 290,000 rdr specie om året i 40 år femton torrdockor skulle byggas och skepp uti dem. Om nu man öfvergifvit att efter hans system successivt bygga nytt, hvarför vill man nödvändigt slopa på de tider han utsatt? Sist kunna vi ej underlåta att citera utur noterna ett märkeligt medgifvande åt de olika tänkande: Att för öfrigt inleda allmänheten i den tröttande och intet bevisande striden om hvilken eller huru stor del af vår kust kan eller icke kan med skärgårdsvapnet försvaras, är en taktik, som leder till intet resultat — ty alltsammans grunder sig dock på hypoteser.n Slutligen må anföras ett yttrande om den kongl. propositionen såsom betecknande för dem hvilka, i likbet med oss, hyst denförhoppning att grefve von Platen möjligen kunde vara beredvillig att, med bibehållande af det befintliga, sätta den del af försvaret som af bonom med förkärlek omfatt:s i komplett skick, utan att lemna det öfriga åt sitt öde:n Den (principen i sjöministerns förslag) är så tillvida radikal, att den icke inrymmer något vacklande emeilan de olika principer för vårt sjöförsvars ordnande och sammansättning, som bittills splittrat de olika krafterna ock framkallat den missgynnande ställning hvari vapnet sig nu befinner; men möjligheten att på denna väg vinna ett bättre resultat, hvilar och derpå, att systemet rent cch med kraft genomföres., Man fioner häraf att grefve von Platen icke lärer vi!ja inlåta sig på några modifikationer. Med all aktning för den möda, som hr grefven gjort sig för att leda allmänna uppmärk samheten till ett allvarsamt betraktande af den vigtiga sjöförsvarsfrågan, och att popularisera dess afhandlande hos ständerna, nödgas vi dock utirycka den tankan, att följderna af ett sådant proklamerande af allt eller intet, som det nyss införda, stull: under nuvarande förhållanden blifva både mycket för dyrt för nationen och till en visa grad onödigt förstörande af tillgångar som finnas. —————E—L—