hjerta. Hennes kärlek till blommor var lika stor, som hennes kärlek till ordning sch renlighet. I sin afsky för smuts, oreda och buller liknade hon fullkomligt sina landsmanninndr. Tid och rum stodo hos henne i sträng disciplin och hon förstod att med behörig sparramhet hålla ett godt bord, så välsom att med värdighet, utan stoj och trätor, styra den talrika tjenstpersonalen. Mot barnen var bon på en gång god och sträng. Väl gaf hon dem tillräckligt med mat, men höll dem också till lydnad, arbete och goda seder. Framför allt ville hon se dem reta och snygga. Hvarje af slarf pålkommen läck, såväl som orena händer och tofvigt hår, undgick ej sin behöriga tillrättavisning. Hennes egen klädsel var ock en verklig spe;el af den bos henne rådande verldsåsigten, vemligen att det fina cch angenäma bör så nycket möjligt är eftersträfvas, såsom ett oefergifligt vilkor för lifvets försötmande. Alla ecken på hennes klädning lågo jemnasom om je varit utmätta med cirkel. Håret var utnärkt väl kammadt och de skira lockarne så :mra och lika, att den ena icke hängde en årsmån nerom den andra. Det torde vara öfverflödigt tillägga, att denna råningsanda spred sig till hvarje vrå af huset. äl fenn hon redan vid sin ankomst allting i odt skick, ty den kölniska förestånderskan hade 1 byllat samma åsigter; men för att i allo pplylia sitt kall, kunde hon dock icke b2väna sig till att Jåta det vara som det var, t:n hon framtog alltsammans och inlade det ter lika sorgfälligt, fastän i olika lådor och irvaringsrum mot förut. Någon egentlig trefnad fann hon dock icke detta hus, förrän vid vårens annalkande, då an kunde få fylla hela huset med blommor, alt det liksom simmade i ett hafaf vällukt häfärger. (Slutet följer.)