—— rr — rs) — Vi hade i dag ämnat fortsätta och afslut den i gårdagsbladet påbörjade recensionen öf ver hr grefve Erik Sparres anförande på rid -)darhuset i frågan om lagberedningens försla -) till civillag. Under tiden har grefve Sparr fllikväl begärt, såsom ett bevis på redaktio I nens oväld, att erhålla rum för en af horon linsänd replik på den härom dagen införda ar ftikeln med titeln: Grefve Sparre och Sivigny Oaktadt vi icke kunna finna annat, än at Idenna replik talar vida mera om åtskilligt an. nat, än om det som utgjorde föremålet för de linsända anmärkningarne, så hafve vi likväl an. sett oss icke böra förvägra denna begäran, och Ilåta till och med nämnde replik komma före Islutet af recensionen öfver grefvens yttrande I Den lyder sålunda: Till Redaktionen af Aftonbladet! Sedan redaktionen numera intagit det af mig, un. der diskussionen på riddarhuset den 42 dennesisn ledning af väckt motion om antagande af ny civil. lag, afgifna yttrande, och allmänheten således är sat! i tillfälla att med samma yttrande jemföra det a Aftonbladet två dagar derefter offentliggjorda emo: mig personligen riktade anfall af en anonym insändare, så torde tiden vara inne för mig att genmäla denna artikel; och jsg hyser dervid för mycken tillit till redaktionens hederskänsla, för att ens ifrågasätta, att tidningen skulle vara öppen för anfall mep sluten för försvar. Det gifves menniskor, hvilka aldrig skilja person ifrån sak, hvilka derföre uppsöka orsakerne till hvarje omdöme om den sednare i personliga förhållanden, de der än upphöjas, än brännmärkas, alltefter som omdömet faller på läppen; hvilka af det kotteri de tillhöra, så invänjas vid smicker att den ringaste glimt af sanning tänder harmens lågor i deras bröst, hvilka i följd deraf, och af en rättvis fruktan att ett anseende, som hvilar på falsk grund, kan försvinna för en gnista af sanningens ljus, lefva i ett beständigt retningstillstånd, hvilket föder bitterhet emot hvar och en som sätter ofelbarheten af deras satser i fråga; hvilka således, vid försvaret deraf, blott söka vapen i hånet och öfvermodet, under fåvitsk föreställning. att derigenom undanskymma den inre -balten; och hvilka i öfverensstämmelse härmed, jäkta efter popularitet, glömmande att den ära, som förvärfvas genom liberalt ordprål och tidniagspuffar faller like lätt som den vinnes, och att den med tiden äfven skall falla. Sådana personer finnas öfverallt, jemväl här i landet. Men inga synas vara så retliga, som de, hvilka åtagit sig att omhulda de arbeten, som utgått från lagkommitteen och lagberedningen Man skulle hafva trott, att hvarje eanbängare aflagreformen skulle med nöje hafva sett att legarbetena företogos till granskning, om icke af annat skäl, så endast af det att genom vederläggande af da emot förslagen framställda anmärkningar, om de såsom vi till en början antaga, kunnat vederläggas, lagförslagen nödvändigtvis skolat vinna. De skulle åtminstone derigenom hafva blifvit mera kända. Men lång: derifråo. Anhängarne af dessa lagförslag spruta eld och lågor om någon vågar framkomma med den o betydligaste erinran vid de sa volumer, som itrenne olika skepnader blifvit beskärda svanska folket. Der före har jag ej heller väntat förskoning, emedan jag aldrig stuckit under stolen med mitt omdöme om nämnde arbeten. Lycka är emellertid att lågorna icke tända, elden icke förtär det föremål mot hvilket man rasar. Ocksi bar jag med fullkomligt lugna läst dena uppsats, som manat mig satt nu fatta pennan. Man missteger sig icke om dess upphof. Man finner genast, att jag varit nog olycklig att i mitt ofvananförda yttrande på riddarhuset hafva vidrört ett af de ömtåligaste imnen för dagen. Det har nemligen lyckats mina vedersakare att göra lagstiftningsfrågan till en poli sisk fråga, till en partisak, likasom fruktade de der lugna af partiåsigter icke förvillade pröfningen. Denna :aktik glömmes aldrig, och derföra kastar sig upp satsens författare genast in på representationsfrågan. ned antydan af de grundsatser för hvilka jag deruti skulle kämpa. Det är åtminstone konseqvent och måste följaktligen från den synpunkten gillas; mer om det skett i afsigt att derigenom förringa vigten uf de åsigter jag yttrat i efseenda på lagstiftningsarbetet, så har insändaren missräknat sig. Allmänneten kan ej i längden misstedas och förvillas. Den nar börjat att sjelf pröfva halten af de foster, hbvil1as förträffiighet man i åratal utbasunat. Och tiien korsmer en gång att visa pröfnoingens verkan. I mia egenskap af representant har jag varit pligdig att öppet uttala hvad jag tänker. Det har all id skett under betygende af aktning för mina motståndare; för deras insigter, för deras afsigter. Jag bar aldrig tillåtit mig och skall aldrig tillåta mig personliga anspelningar; mina motståndare må använda hvilka vapen som helst. Dessa grundsatser iakttog jag också i mitt ofvanämnnda yttrande; Jlikväl har jag genom detsamma råkat sticka insändaren; och detta oaktadt deruti icke förekommer något annat än om sättet för lagstiftningens utbili—r— tl