Igarne i parlamentet visa hvilket stöd lord Joh Russel har i allmänna opinionen mot de ro I merska curialisterne,. Dessa må söka inbland Iden canoniska rätten och papalsystemets grund -lsattser hur mycket de behaga i engelska la lgarne, och försäkra det de förra ega stöd Isjelfva engelska författningen: efter all anled ning strandar försöket mot brittiska folket Isunda vett, vämjelse för religiöst förtryck oci Ivana vid dylika frågors afgörande. Ultramon ;Itanernes val af d:r Wiseman var icke ill Iberäknadt. En viss måtta, enkelhet och flärd löshet i framställningen, hvarmed han utmärk sig, kunde vinna mången, som icke i Englanc skulle hafva blifvit dupe på ett mera eklatan charlataneri, eller låtit sig hänföras genom eI i andra länder öflig biblisk bannalism af fram. stående art. Likväl förmår man äfven genom skåda den antagna flärdlösheten. Allt hvila på grundtankarne: så snart man känner dem så hjelper det ej i hvilken drägt de kläda sig I Frankrike är religionsställningen i viss: fall bättre, men i många sämre än i England Frankrike har haft flera skarpsinniga tänkar och författare, som kämpat för tankefriheten: sak, arbetat på förskingrande af vidskepelsen: och vantrons dimmor; men franska nationen det hela (d. v. s. med undantag af några stor: städer) ligger långt djupare i andlig förblindelse än det engelska folket. Tydligen härle der sig detta från brist på den friska luft, som religionsfriheten och vanan vid dithörande äm. nenz3 diskussion sprida; den letbargi, försoff ning och liknöjdhet, som måste vara den van. liga följden af religionens nedsänkande till identitet med blott en hop kyrkliga bruk och ritual-enhet, hafva här vida mer gjort massorm till blinda verktyg i presternas händer. Likväl gäller detta icke så uteslutande till Romerska stolens fördel. På grund af den 1438 afslutade pragmatiska sanktionen mellan påfver och konungen i Frankrike, har Gallikanska kyrkan sedan den tiden bibehållit en viss sjelfständighet inför Rom; och denna stärktes ytter: ligare genom Ludvig XIV:s taktik, då år 1682. efter den mellan honom och Innocentius XI appkomna strid om la Regalesa, eller konun sens utnämningsrätt till vissa kyrkliga embetsnän, en öfverenskommelse slutligen träffades om de så kallade fyra artiklarne (2quattuor oropositiones Cleri Gallici). Genom revoluionen störtades påfvemakten i Frankrike heli och hållet. Men den återupprättades, ehuru lock med temligen starka modifikationer, genom det mellan Napoleon och påfven afslutade Konkordatet. Franska presterskapet står härigenom blott till en del i beroende af Rom; och ultramontanerna mötte 1826 etticke ringa motstånd från ett stort antal franska prelater. Franska regeringen har väl på det hela icke å lätt att göra gällande och alltid sätta j veret allt hvad som bör följa af de fyra artikarne, hvilka bilda Gallikanska kyrkans skyddsärn mot romerska curian; men den har likäl upprätthållit dem, fordrat dessa punkters öredragande af professorerna, och sålunda åtlinstone de jure försvarat det för Frankrike edan vunna. Uitramontanerne hafva derföre ck, såsom man tydligt kan märka på den arisiska erkebiskopens sista herdabref (A. B. ir den 20 Febr.) funnit rådligast, att i Frankike inskränka sia synliga verksamhet till ett ntal för det mesta blott religiösa förmaningar, tan alltför skönjeliga spår till den politiska yftning, som man eljest väl vet utgöra den anersta och verkliga tanken. (Forts.) gä