Aftonbladet – 28 februari 1851, sida 2

Ultramontanism i Sverige. (Forts. fr. N:o 46). Flere slag och grader gifvas af ultramontasInism; och för att se i hvad mån de, eller nå rigonting dem liknande, i Sverige vill uppdyka torde det icke skada att kasta en blick på för hållandet i det hela. Grefve de Montilosier bekanta skrift emot romerska prelatväldst, som utkom 1826, och som ådagalägger att dett: väldes system i sjelfva verket bar till tendens att störta både religionen, samhället och Jthronen, föratt på spillrorna af dem alla upptlrätta en egen exklusiv makt, väckte på sin tid mycken oro i det katholska lägret. Bonalds loch -de Maistres arbeten till ultramontanismens försvar kunde ej tillräckligt upprätthålla dess anseende i Frankrike; så att tiil och med ett stort antal af detta lands andlige inom de högsta värdigheterna, kardinaler, erkebiskoIpar och biskopar, till regeringen inkommo med Jen formlig act, hvari de förklarade sig emot Iden af de strängaste ultramontanisterne uttalade åsigten, att dem andliga myndigheten i -Isamhället skulle s!å öfver den verldsliga, alla ;Iprotestanter hållas för atheister, och sjelfva Iden regering, som grundade sig på en konsti-Jtution, hvilken medgaf någon art religionsfriIhet, äfvenledes anses för atheistisk. ErkebiskoIpen af Toulouse, grefve de Clermont Tonnere, liksom erkebiskopen Hyaeinth af Paris, motsatte sig genom särskilda skrifvelser det såmedelst uppkomna sträfvandet i Frankrike. Icke desto mindre kan man säga, att Papalsystemet, åtminstone sedan 1814, här och i andra sydeuropeiska länder, i Tyskland och vid Rhen gjort stora framsteg, hvilka troligen skulle hafva gått ännu längre, om ej kongregationerna i Frankrike och de så kallade konsistorialerne i Schweiz och Rhenländerna haft den oförsigugheten att för tidigt yppa vissa af ultramontanismers planer till utvidgande af pålvens inflytande. Flere okloka företag bindrade också dessa planer att fullt lyckas, genom den misskredit, stundom åtlöje, de förskaffade sina upphofsmän. Härtill kunna räknas upptågen med den heliga rocken i Trier, hvartill de trogoe uppmanades att göra vallfarter; likasom åtskilligt beteende, hvarigenom kardinal-erkebiskopen i Cöln, Arn. von Vischering, komprometterade sig och satte kyrkan i strid med preussiska regeringen. Man kan egentligen dela ultramontanerne i tvenne slag: blinde och klarseende. De förre tro på rent allvar, att hela mensklighetens, religionens och samhällenas allmänna väl står i fullkomligt beroende af den omständigheten, att Chris:i såkallade sståthållare på jorden, eller katho!ska kyrkans. öfverbiskop (påfven) i Rom, ensam herrskar i christenheten. De sednare deremot, som i själ och bjerta le häråt, hafva endast för ändamål sin personliga fördel, eller ett visst stånd: (det högre presteskapets) stigande i makt, rikedom och anseende, hvarigenom de tillika bäst föräkra sin egen myndighet. Begge hölja sig i sudaktighet, och gifva sitt välde namn af thekrati (gudavälde), som efter ultramontaner1es mening intet annat betyder än en oligariisk verldsstyrelse, hvari de sjelfve utgöra d3 egerande medlemmarne, och påfvestolen ej nnat är än det synliga högsta mediet till de2s planers genomdrifvande. Saken sammanaller i grunden med Jesuiternas system till inninde af universalvälde. Man bör så mycet mer fästa uppmärksamheten derpå, som jelfva frågan om det påfliga öfverherrsk:pet ärvid sjunker undan, och alltsammans förvandar sig i ett dunkelt väsende, en mörk makt, varom man hvarken vet hvar den egentelien residerar, eller hvilken som sitter styande i dess innersta centrum. Det är på etta sätt som ultramontanismen i sanning står ögre än papalsystemetn, likasom en jesuiter