Aftonbladet – 28 februari 1851, sida 1

vv mm———— .—ÖX.-— re rrnvo——LV Ve ger och tycktes icke nog kunna lägga dem på sin medtalarinnas bjerta sarat inskärpa dem i bennes minne. Då hon ändtligen förifrade sig öfver den lätitsinniga, skalkaktiga fransyskans motsägelser och skämtsamma infall, kastade hon sig utmattad i soffan, utropande: Det är förskräckligt qvalmigt härinre! Den svarta mantiljen, hvari bon bittills varit insvept, kastade hon nu tillbaka och fortfor: ,Var god och gif mig elfenbenssoljiderr, som ligger der i byrån, tredje Jådan uppifrån... just till höger, ofvinpå lrässelmanschetterna. Mamselln såg förvånad på henne och började gapskratia; men den obikanta, hvilken altdele; icke tycktes förstå rajeri, tvang henne att öppna den anvista byrålålan. Der fanns dock ingen soMjäter, ej heller några brässelmanschetter, men väl en hop andra saker, liggande buller omn buller. Den fremmande slog siina hånder tillssmmans öfver hufvudet af bestöjrining öfver en sidan öordning. Hon öppnade den ena lidan efter den andra och fann öfverallt samma ämne tll klagovisor. Under ifvern at sin straffpredikan kastade hon sig ned uti en rjukt stoppad länstol, som länge st!ått obegagnad och hvarutur ett helt moln af datöm nu rykte upp. I Mera uppbregt än någonsin förut, sprang hon åter upp, och medan bon gnuggade och blåste dammet ur 1ecken sf sin svarta klädning, Jupphörde hon icke medl att puttra och uttala TIförebrielser öfver den ttota!a brist på ordning loch spygghet, som hen öfverallt fann rådande. Ofverraskad cch nässtan förbluffad, teg pu frensyskan en stund, 1! men började snart att, barnslig och lätt till lyynne, sor bon var, finna nöje i den besynnerliga menniskars beteende. Med korslagda ermar afcörde hon benne äcru en st!und, under det at: musklerna kring munnen allt mera kiitlades af skrattlust. Ändiligen utbrast hon i ett bjertligt, nästan hejdlöst skratt. (Forts. följer.)