Aftonbladet – 28 februari 1851, sida 1

att känna någon förtrytelse, och för liflig, förl: att icke genast inleda ett samtal ,i hvilket den : stela damen ej kunde annat än deltaga, ehu-l! ru i början blott med enstafviga ord. Mademoiselle hade först, förmedelst minga artiga! vändningar, gifvit den främmande anledning till: att börja samtalet, men den sednares kallal: min och förnäma hållning syntes knoappast liliåta någon direkt fråga, angående orsaken till hennes besök och det vid en så ovanlig timma. Äudiligen började hon sjelf att bifva något mera meddelsam. Hon tycktes vara noga bkebant med. alla busets förhållanden, så att fransyskan började tro, det hon var en nära 2nförvandt till familjep. Denna förmodan styrktes ännu mer genom den likbet mademoi:ielle tyckte sig fiona mellan den fremmande och ett i öfra våningen befintligt porträtt. Hon försökte nu att alt mer och mer ut-; forska detta ansigte, hvilket var fylligt och blekt, com en tuberos, men som genom några utmärkta, synnerligt framstående drog ingaf aktning. Den fremmarde bad öndtligen att få se barren, och fransyskan införde bezn2 i deras sofrum, visande henne med vänlighet och väl vilja hur sött de små varelserna sofvo. Deras kiader voro blomstrande af helsa och välmiga, den första slummern hade firgat dem med en änvu starkare rodnad, och på deras lugna, i sörånen leende min syntes att de voro lycklige. Den fremmande frun betraktade dem med ett varmt, innerligt deltagande, syntes bögst belåten och klappade mamselln på kinden, tsåsom ett synnerligt tecken till belåtenhet. Sedan giek hon från den ena sängen till den en dra, böjde sig ned ti!l hvartdera barnet och gaf det en lätt kyss. Snart var dock denna sentimentala scen förbi, och di den fremmande ru började framsälla en mängd frågor, sngående barnens lefnadssitt och uppfostran, fann hon mycket stt anmärka; ty ordning, menade hon, vore en moder till ell slags uppfostran. Orden ordning och ren lighet upprepade hon ock flera särkiida gån