Aftonbladet – 28 februari 1851, sida 1

Mademoiselle hade en afton nyss fört dem allesammans till sängs och sjungit en fransysk visa för det aldra yngsta, för att få den att somna, då en häftig riogning på portklockan förkunnade ett sent och oväntadt besök. Ett sådant förekom den lifliga fransyskan i dess enformiga ensamhet Jlångt ifrån oangenämt. Hon slätade sitt hår och lyssnade, icke utan mycken otålighet, på den utskyndande betjentens steg, som knarrande hördes gerom flera rum, på pvyckelns krivgvridning i låset och dörrgångjernens gniss!ande. Men just detta knarrande och detta gisslande tycktes såra hörselorganerna på ett främmande, ensamt fruntimmer, som vid dörrens öppnande inträdde. Hon bannade den förvånade betjenten för hans försumlighet och gick ej ur stället, förrän han gått efter litet olja, hvarmed han smorde dörrlåset, så att det ej mer måtte gnoälla, samt gångjernen, så att de ej måtte gniss!a. Snart ådrog han sig dock ånyo den okändas misshag, ty hon började förebrå honom hans ovårdsamma gång genom förstugan, hvarvid han rubbade den på golfvet strödda sanden. Betjen:en, otålig öfver att en alldeles främmande person skulle kuona tillåta sig sådana Ifriheter, var just i begrepp att svara henne med häftighet, då han åter tillslöt den halfJöppnade munnen och saknade mod att yttra lett enda ord; så mycken respekt ingaf honom damens bieka, allvarsamma ansigte, som nv I vändes emot honom. Hon begaf sig direkte till det rum på re dra botten, som Hamsterhoeks aflidna fru ha: -Ide bebott; men nir hon fann den dörrea läs Toch betjenten visade henne upp i andra vå ningen, till mademoiselie, följde hon honom brummande. Betjenten fann sig lättare om hjertat, s snart ban här iaslippt den i hans tycke s hemska gästen och ru fick begifva sig der ifrån. Medemoiselle kom vänligt emot henne oc blef af den främmande helszd med en förzär pick. Fransyskan var dock för godsint, fö