Aftonbladet – 27 februari 1851, sida 1

sierhoek, (så hette den unge mannen) med nigot slags motvilja efterkom denza sia prince pals befallning. Icke heler byste Flora någo! slags motvilja för dea af henues far uvalde, helts han, bland slia kontoisheriarce, alltid hide det renaste linnet, utom det att han icke hade en enda bläckflick på sia skrifpulpet; hvarförutan Flora ofta hade beuvdsat den ackuratess, hvarmed han i coatobok:n d:og de svarta och de röda linierna. -Aktenskapet blef också ganska lyckligt. I huset märktes föga sktilinad, utom det, att en iten verldsborgare då och då ökade kos gänfarnes smal För öfrigt skötte gamleherrn affärerna, nu såsom hittills, Flora skötte husbållet och kennes men fortfo: att registrera. Men det behagsde den store Guden att helt oförmedadt hålla bokslut med den rike köpmannen och från lifvets faktori kalla honom till det eviga hemmet. Hamsterhock anlde behörig sorgdrägt efter svirfadren, men kuede dock icke afhålla gig ivrån att fö nöjd gnugga händerna, vid det att han, sedan han pu :ått alla böcker om hend, mirkte hvilka oerhörd: summor den gamle bade i lifstiden sammanhopat på sin så väl lyckade blumsterbandel. Flora Hamsterbock rmiste med våld återhålla sin sorg öfver den älskade fadrens död, dels för att iexe med de hets, sslta tårarne skada sina svarta Brös elspetsar, dels för att icke under grubbel och vemod försumma råson enda af sina busmoderliga prigier eller åts något, icke ens det aldra ringasie af husvöseniet genem försumlghet komma på förfall Ej heller fingo de stora blomstert:ädgårdarne ett enda ögonblick bortglömmas. Tvärtom — antingen det skedde för att döfva själens smärta eller i medvetande af ett dubbla åligganden iu voro hopsde på hennes skuldror — men Tu Fiora befattade sig red bide busbål!et och biomstercdlingen vida ifiigere än någonsin förut. Hennes man satte sig icke emot nigen af hanges förbättringsceh försköningsideer. Alla rummens väggsr bespändes inom kort med pya