Aftonbladet – 26 februari 1851, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! För omkring 2!, år sedan lyckades det rådmanaen i Ssla hr P. D. Etbrum, att i Aftonbladet (JG 188 för d. 414 Aug. 1848) få intagen en längre uppsats om en af rådhusrätten i nämnde stad då afgjord rättegång mellan bergsmansenkan Christina Siderho!m och hr Ekbaum, rörande klander å denne: redovisning för af honom innebafdt godmenskap för bemaålda enks, uti hvilken uppsats hr Exbaum på ett högst oförsyntasött utfor bäde emot mig, fom under rättegången hede blifrit förordned till enkeans gode man, och emot rådhusrätten för dess till enkans fördel meddellade dom, den hr rådmannen, sjelf en domstolens ledamot, benämnde abderitisko, m. m. Och, i det hopp förmodligen att över sin vrängd: och förvillande exposÅ af målet sprida ett ymnigt! sken af trovärdighet, lit han vid samma tillfälle förtröstansfullt förstå, att hofrätten, der vad mot rådbusrätteps dom var :f honom fullfölidt, skulle utan ringaste tveksn upphäfva den, äfvensom han lofvade att derefter bringa seken ånyo till tals, Redan i Juli förra året föll hofrättens dom i besagde tvist, men caktadt hr rådmannen således hbaf: en mycket rund tid på sig att fylla löftet om sitt vidare uppträdande i det offentliga, bar han allt hitintills der ej afhörts. För dem, som egnat någon uppmärksamhet åt hans första föred:ag och, i saknad af hans närmare bekantskap, möjligen kunnet förledas att tro på detsamma, torde det likväl icke vara utan intresse att erfara hvad utgång saken fått hos hofrätten, och buruvida derigerom de djerfva beskyllningar, som hr rådmannen åt alla håll utkastat, kunna anses ursäktade eller ej. Fördenskull och då på goda skäl kan antagas, att hr rådmannen alls icke är hugad att bryta sin fystnad, anhåller jag, att, i hans ställe, få genom Afionbladet göra kupnigt, att ridhusrättens af honom så hyggligt titulerade abderitisken dom blifvit i alla väsenåtliga delar hos hofrättea gillad och stad ästad. Beskafferheten ef målet är i korthet följande: Sedan hr rådman Ekbaum såsom enkan Söderholms ir 4831 antagne gode msn, hade haft den egna omtankan att utbyta en benne tillhörig inteckningshandlisg å 4,333 rdr 46 sk. bko emot tvänne, på hr rådmannen sjelj ställda, teverser, den era å 1000 rdr bko och den andra å 500 1dr rgs, samt sedaa han omsider bliifiit tvungen att redovisa för sin befattning, så upprättade hin år 4843 en liqvid med enkap, derui han påförde henne åtskilliga, som det hette, för hennes räkning gjorda utbstalnivgar, avilka något öfverstego beloppet af reverserna och ålunda stulle trygga bonom i besittriogen af dessa. Det ville sig dock ej bättre, än att han, reden under redovisnpiogstvisters bhardäsgning vid rådhusrätten, fann nödvärdigt att bums ut räkningen alföra en post å ej mindre än 949: 34. 40. bko, och derefter hafva nu, genom ridbusrättens och hofrättens sammanstämmande damer, åfren da andra, jen stackars enkan tilllast upptagna utbetalningarne, såsom aldrig af honom verkställda, blifvit, med urlantag endast af 6 rdr 32 sk., helt och hållet öfverkorsad2, så att från råkoingen afprutats tilihops 1342 rdr 41 sk. 9 rst. bko och han, i följe deraf, sefunnits skyldig att afträda omförmälda TeVerser, som förklarats för enkans tillhörighat. Dessutom nade råidhusrätten dömt h: rådmannen till böter för recligt förfarande som ombudsman, men från dem oafriades han miskurdsamt i hofrätten, hvarest eliest ngen annan ändring stedde, än ett en fr ir rådmannen för enkans räkvicg uppburna, men i ens ligqvid slldeles förbigångna auktionsmedel, hvilen fråga rådbusrötten hade tillåtit mig att itföra, ansågs hafva bordt behindies i ett sammanz med den öfriga mot hr ridmsonen enstlldo landertelan. I sådant skick befioner sig rättegången, och man en nu häraf döma, om br r dmanvnen egt befogenet att tala ur den högstimda ton, ben i Aftonblalet onslagit, och om det icke för honom varit långt