Aftonbladet – 26 februari 1851, sida 2

eos — gamla moder, som i många år varit i dotterns bus, efde då äntu, men också hon hede lärge varit sängiiggende sjuk, cch så omsorgsfullt dottren än sökte att för den sjukas bickar dölja sin allt mer och mer bekymmersamma ställnivg, )yckades det dock föga. Fru Molini kunde soart icke mer behålla sitt bö:el; stränga fordringsr gare togo ifrån hentze ända till det sista ef busgeråd och möbler. Hon hyrde då enliien lägenhet vid bartigre de Vetoile, ditförde sin sjuka moder, och stod snart vid hennes dödsbädd, utan någon anran vän, något sonat stöd än en ung landsmanivna som biträdde henne i denna svåra sturd med bestyret af den gemles begrefning, — derjemte hade hon sin con — icke ett stöd, utan en varelse i behof af stöd. Det går fort när men en gårg kommit in på nödens bana; fru Molini måste inom kort tid lemna äfven den li!laftilflykten vid barr!åren och — söka sitt bröd hos andra; bon öfvertog då vården om ett par sino.gsjuka personer; en corglig befattring — — — Och en so glig målnirg hvaraf vi tecknat noz, kanske till och med för mycket! Låtom oss då sluta dermed och i stället kasta en blick på hennes förhoppning, hennes plan för framtiden; den vore, att, seden lugnare politiska förhållanden ru inträdt och, som det fymes, stadgat fig, FUnna åter öppna ktö:el, fest i liten skole. Några af våra i Paris vistande landsmän hefva dertill äfven uppmanat henne, men utan medel kommer hon ej långt. Adelsinnade landsmän! genom en liten skärf kunnen j bjelpa henne till de första behofvens uppfyllande, och de af eder som icke det kuvnen, öfrertygen henne ätminsione om edert deltegande, gifven benne tröst i nöden, ty för en själ så spänstig som hennes, pehöfvis kanske bot vissbeten om ett sådant deltsgande ör att återge den sin fordna kraft. Bokbendlerep herr S. Flodin vid Malmtorgsgatan bar benöget åtesit sig pediens emottsgonde, och är hos honom för deuta ändamål en lista att tillgå, hyarpå j torden