Aftonbladet – 26 februari 1851, sida 1

och då detta bopp ej uppylldes, var den lille verlds I borgarens ankomst för honom en helt likgil:ig sek sJeller blott en mun mer att föda. — Huru skull ban icke deremot arbetat och sträfvat för en dotter uppfostran, såväl rom för hennes timliga beho! De var för deona five ide, för derna grömda lycke, fö; detta önskebsrn ensamt, som hen sparat all der känsla, hvaraf han var mäktig, och hvilken icke va; ringa, fast den ej fick bryta frem. Några år derefter blef han dock bönhörd af him. len: hans maka gaf lifvet åt en dotier. Den lille Susazna — så kal:des hon, ty bibliskt skulle all. ting vara. som för purianen egde värde — föddes i Londonr, dit föräldrarne ko:t förut företagit en rese. I London, lizasom i Hamburg och flera ar dra större stöder, finnas många så kallada souterrsins. mö ka, kälarlika hålor, dit knoeppt någon stråle af deger kan tränga ned; i en sådan boni:g stod Sussnrnas vagga, men fadersögat gaf ejakt der;å; huru skule det kunna bemärka den mörka, dystra omgilni: gen när i dess blick glänste Dårot så sillevnt som ep tår — en glädjetir! Det var ju en dot er ban höll i siva armar, det var hans bjertss barp, hans jordiska önskningsrs mål. Den gode mansen var biifven en kel: annan mennista; han hede nu någon att verka för, han hede frid med sig sj:lt och verlden. Och om tkön!et är Iycka, så blef Suserna Minton lycklig; om välsiånd, gränsande till tikadom, är lycka, blef hon det äfven; men skönbet och rikedom äro bietia utgreningar från den sanna lyckan, vat: tenskott af bra förgärglig natur! Vi bedja lissren förlåta att vi tega i anspråk dess uppmärk:amhet för en enkel hvardsgshistoria. En Heiberg, en Fredrika Brerser, en Bernhard hafva också tecknat hvsrdegshis orier, men med spillets rättighet att doppa penseln i faniasiens färger, och derför skifta deres bilder få sköm. Ea Wendsls H—, en Onkel Adam hafva också tecknat heerdegs historier, drag ur verkligheten, stuntom ur Siockholmslifvets läste grader, der de nd bjorta och skärende färger å:kådliggjort hutu nödens ban strids mo: tusende försakel.er; desse våra författare äre släktiga andar, epostlar för den kärlek, som torde vara den renacte, den O:gennyttigaste på jorden: merniskokärlekep. Den första skörd de insdmia a årar af röre!se; den andra är bjelp för nödens