Aftonbladet – 25 februari 1851, sida 1

sJag är Dolorida, sade hon med en röst full af enkelhet och stilla sorg. Känner du igen Ja, min syster. Du anser dig olycklig, du! Jemför ditt öde med mitt! Jag har genomgått lifvet uten att ha känt ett hjerta som slog mot mitt, Du har deremot ägt sådane på alla sidor, man lefd : endast i dut lif ;Min man är död, Dolorida! xOch du gör dig bittra förebråelser derför, jag vet det.n ,Gör jag orätt deri?2 Ja, Pequita. Jag dömer ditt lif bättre än du sjelf. Har jag ej känt din beundransvärda tillgi venhet för min bror? Försakade du ej för honom, mer än för dig sjelf? Har jag ej sett dig uppoff a din blomstrands vår åt hans törtidiga viner? Du tröstade honom i hans plågor, du delsog i hans smärta. Hur många gånger har jag ej bört honom välsisna diz derför! Hör min syster! Det kan ej fion s någon verklig förtviflan annat än der, hvarest ldet fins verkligt bott. Jeg kommer ej att fatta din hand, ty det är änsu bod på min; I men jag kommer att säga dg: mod! Etter att hafva varit en tröstens engel, ken du blifva en tröstad engel.n Den faderlösa uppreser sig förvånad. Hen: nes svägerskas bl:ck var lika be-ynner!ig, som hennes ord, och tonen i hennes r st lika hemI highe:sult som bennes såt. ,Dolorida svarar bon, hvad betyder detta tel? Finner du dig väl deraflo Ja, min syster! OchI:kval för kräckes Jag Vill du följa mig, Paquita? Hvart vill du föra mig? Hyad gör stället till saken? Du vil veta hvar min boning är? — Her du sett, Pequita, I bladet som affellit före Vntersto men, och som lkastas bit och dit för nord-nvicden, uten att kensa ålerkomma tll sin grep, eller taga rot på något ställe? Nåväl, jag är detta blad, ryckt från trädet, detta vissna löf som kringkastas af