Aftonbladet – 25 februari 1851, sida 1

DÖDENS TROLOFVADE), . VICOMTE DARLINCOUTRT. XI. Matarin gjorde sig färdig att lemna löfsalen i sin tur, då en oväntad stämma uppväcker henom ur bans drömmar. Soldat! Jag bar en fråga att göra dig. Sergeanten såg sig omkring med en förvånad min. Ett fruniimmer, i djup sorgdräg!, steg fram emot honom; hennes ansigte var ytterJigt blekt, och att döma af den kala orörligheten i hennes åtbörder, skulle man ansett henne rubbad till sina sinnen. Madame ! svarade militären vördnadsfullt förande handen till sin släpmis-a, med hvem har jag äran att tala?m Den okända smålog och svarade: Jg kallade mig fordom nattens årottning ; sedan har man kallat mig svarte frun För-tusap! Pet låter det! svarade Matarin dragande sig ett steg tillbaka. Det är höga namn det der! Svarta frun !t Skulle det hivdelsevis varit ni som mördat smugglaren Gomes? Mycket förbunden för visiren! En stor brunett i sanning! Det förstår j:g nog kunnat falla på löppen; men fog, Ser ni, tycker mer om de små blondiner na; vare det sagt utan alt såra eri . Sergen ! Paquita är här? Tilt er tjenst, madame. Det vill säga, nej emeler id, ty ni förefaller mig något mystisk. Dessutom, om ni vill veta de, så är etkan Estevah under min vård, och bär fins hvarken stål eler fnöske för ett mord.n vÄlskar ni, Matarin?, Mordet ?n Nej, Monserrats enka.n Jag skulle låta sönderdela mig för henne i fyra tusen bitar. Det skulle vara ett onyttigt styckande. För mig endast till hennes rum.? ) Se AP. M 52—56, 38—44