Aftonbladet – 25 februari 1851, sida 1

n vigiig sak i det okända stycke hon ämnar j ippföra? Matarin dröjde att svara. ,Jag är Dolorida Mugnos, fortsätter den beynrerliga qvinzan. Nå änd ligenn, sade sergeanten, ett verkligt amn Jag är Paquias syster. pHennes syster !, upprepade Matarin. xNi sluar der pi skulle ha börjat. Man har rättighet att iuträda till de sina. Kom! Jag skall införa er.v Träffar jag Paquita ensam ? Ja, madsme Beauvalais är frånvarande, och återvänder j förr än i afton kl. 9. Ni lemnar mig då ensam med enkan? , Nej; mina Order lyda att alltid ha ögonen rigtzd3 på henne. Jag skall påla mig nära er, på afstånd det förs ås, med mindre Sennora Pe quita igenkänner er, och sjel! r till mig: höger om marsch! Fy ännu en gång, hon är under min vård; och hos mig är ingenting som ansvarar för er utsago. Ni bar en gång en doik hos er: har man ingenting på s:g i d2g? Ingenting annat äu decna bok. ;Och hvad innebåller denna jun a? Davids botspsalmer., vÅh! Det slår inte ibjel någon! Tvärtomw. Det för till lifvet. Så kom då!, återtar sergeanten;jag gör kanske en dumhet. Men det är desamma: j:g har en god mening med det. Och dessutom bryter j-g in!:e mot mina order. Då ni har goia förhoppningar som tala för er, skulle det inte vara förnutigt af mig att ropa til! er: här får ingen passera Och Matarin förde, under denna monolog, Moncerrats syster i snyg in i Paquitss rom. Är hon vansinnig eller ej, denna qvinna? So!ers sista strålar upplyste det sorgläger der don Estevans enka sedan flera veckor begrät sina förluster. Ingen gnista af tröst im srängda i bennes bjer!a. Den medlidande madame Beauvalais avvände förgäfves alla tröste grunder hos hente; P.quita förb ef oröstlig IHvarföre åter inträda i Nvett sade hon jag skulle ej der vara nyttig för någon. Ja;