Aftonbladet – 22 februari 1851, sida 2

det. Då jag var bos dig i slottet, berusade du dig, jag åte fick mitt :örnuft, du förolämpade mig, jag bedrog dig.n Och nu Dolorida,, sade cmvgglaren med en m nåre tå ton, lommer du att njuta af din triumf; kommer du alt föroämpa mig i din tur 2 xJag!, svarade Estev2ns syster, tedan öfvervuunen i sin vrede af piratens mitdrade arsigtsuttryck; j-g förolämpa dig! Nej, Gomes! Ack! Vanligtvis, jag vet det, kosta förklaringar i kärlek den som komiver att begära dem en viss grad of undergifvenhet; det är det samma! Det fatt2s mig ännu en, och det skall vera den sista. Tillstå det frist, Gomes! Ver det icke vinet ensarnt som förvirrade dina sine ner, då åu befann dig framför din fånge? Med bvad rätt gör ni denna besynnerlg: fråga ? afbröt smugglaren, återt: gande sin föraktliga stolthet. Nog, min sköna nattdrotinirg! Jag tillåter ej andra att mäta djupet af mn kärlek eller styrkan af min passion, än der som jag älskar; jag är ej sky!dig dig nigon rättfärdiggörelse. — Det opassande cch löjliga var ej på min sida: j:g har skrattat, Cu bir gråtit; vi äro qviit, och behöfva ej mer tila derom.n Är detta ditt sisia ord ?v Annu icke. Se här ännu ett: Gå Nåväl! återiog Dolorida, upptyfiande sir panna ännu stoltere än förut; men jag bar änan ej uppgjort räkningen med dig. vAhta dig att uttröita mitt tlag odi, svarer piraten uppretad. Du tror dig baiva räddat mina fångar, de skola åter falla i m na bänder. Att jag ej reden har gjort di: o-kadliz, att jag bar föraktat dig hitiuilts, är derföre att med säkerheten af rina medel jag känner styrkan af min kraft. Man skall straxt bevisa dig det Han är på randeas af platån. Hvilket ögon blick för Dolorida! Gomes mörker vid mån