Aftonbladet – 22 februari 1851, sida 2

classiska kammarmusiken, utan tvifivel skall föras på tillfredsställande sätt. De öfriga wumren finner man i dagens annons. -—v — ee He: A. Randels konsert på Konal. teatern. Hr Randel producerade denna aftom sin eränla talang, synnerligast såsom tonsättare, åå ett sätt, som endast kan öka det anseende an i detta afseende med fullt skäl åtnjuter. Tans inträdesnummer utgjordes vid detta tillålle af en blott en gång förut hörd violinconcert (D-dur) af hans egen komposition: ett ganska lyckadt arbete, serdeles med afseende på den artistiskt hållna formen, de vål genomförda tuttisatserna och den effektfulla instrumentationen. Uti hr R:s potpurri öfver svenska visor, som var hans andra nummer, iår i synnerhet dalpolskan spirituellt behandlad; eljest uppgår detta verk uti intresse ej mot !hans sedvare fantasi öfver inhemska nationallmelodier. I föredraget af de båda pjeserna-fann man den soide violinisten: ur den äldre franska skolan. — Den stora jubslouvertyren, som öppnade konserten, är att räkna bland hr Randels bästa arbeten och öfverhufvud bland de gedignare arbeten i denna väg. Vi hafva förr utförligare yttrat oss om denna komposition, och omaämna den derföre nu endast i korthet. De båda foiksångerna (svenska och holländska) bilda pjesens ingress och slutsats; miellanpartiet består af en större, ypperligt genomförd sats, hvars motiver äro författarens egna. Det sätt, hvarpå han till ett helt förbinder dessa heterogena elementer, är måhända arbetets bästa förtjenst, och gifver på en gång mångfald och enhet. Ouvertyren utfördes med lif och energi, — I vokalväg förekom af konsertgifvarens komposition en liten cykel af manskörer, hvaribland i synnerhet pLifvets stundern gjorde lycka genom sin vackra melodiska bållang, och sElden genom sin lifliga rytm, sin egna färg, Helsningen till Jenny Liind förråder deremot mera gin egenskap af tillfällighetsstycke. M:U Julie Berwald, hvars utmärkta talang som konsertsångerska man på sednare tiden så sällan fått beundra, sjöng den berömda trion för sopran och 2:e flöjter ur MeyerbeersVielkan. Man fanna ett vål nyanseradt föredrag, mycken färdighet, noga öfvad -ensembie; då rösten hår tåflar med flöjterna, kunde. man för öfrigt stundom önskat en något lättare tonansats. --Flöjtpartierna utfördes, såsom förr, af brr Winckler och Westerdahl ti!l allmän tillfredsstäillelse. — En briljant aria ur Turken i Italienw af Rossini, sjöogs af m:ll Bervwald med lika mycken smak som virtuositet. Konsertens andra afdelning öppnades med ouvertyren till Vielkan, hyari Meyerbeer väl ej påkostat mycken melodi, men desto mera liflig rytmik, öfverraskande vindningar, effektfull instrumentation; den förfelade, sisom alla Meyerbeers kompositioner, ej en lifvande verkan. Konsertgifvaren producerade sig för öfrigt denna afton ej blott såsom kotapositör; och virtuos, utan ock som lärare, och ådagalade äfven i detta bänseende en utmärkt förijenst. Man hördes nemligen en ung elev af bosom, F. Lindmark, som eger särde!es vackra anlag och älven är på god väg att blifva en utmärkt violinspe!are. Han spelade en concert af R. Kreutzer med ren intonation, god stråkföring och ett i förhållande till bans ålder ganska vackert föredrag. En nyhet i sångvig var dena engelska nationalhymnen, komponerad af Wäållace. Den består af kör och sopransolo med orkester, och år grundad på en enkel, men frisk melodi, som emellertid, för att göra full effiskt, fordrar en ganska stark personal. Den lärer ock i London, der den gifvits med en beesättning af 300 personer, rönt mycken framgåing; den rätt lyckade svenska bearbetningen af texten år utförd af br professor Palmstedt, som lärer från England medfört denna komposition. Konserten slutades med Mendelssohas 114:de psalm för åttastämmig kör och orkeger, som gafs för första gången härstädes. Detta förträffliga verk afslutar cykeln af Mendelssohbns psalmkompositioner, som dessutom innehåller den 113:de, 42:dra och 9ö:te psalmen. Genom dessa arbeten, likasom genom sina båda stora oratorier förvärfvade ban sig inom den andliga musikens område ett lika stort namn, som det ban genom sina öfriga kompositioner förut vunnit inom det profana gebitet, och har väsendtligen bidragit till att återlifva och lyfta smaken för denna sublima gren af tonkonsten. Alven denna komposition förenar stylens allvar och värdighet, det kyrkliga skrifsättets djupa grurdlighet, med dramatiskt If utiskildringarne, med en orientalisk färgglans uti årergifvandet af det rika bildspråket, samt eger i det hela en iore enhet, som endast den fulländade mästaren kan gifva sitt verk. Önsk ligt vore, att detta ypperliga arbete, för hvars upptagande konstvännen står i förbindelse hos br Randel, snart åter kunde bringas till uppförande. Exekutionen var rätt lyckad, eburu egentligen en betydligt starkare besättning hade erfordrats; uti sången deltogo, utoom kongl. operans kör, äfven lyriska scenens arttister. —U— — Såväl i Morgonbladst som i Posttidnins gen har i dessa dagar varit på begäran införd en replik på en i Aftonbladet för den 8 dennes synlig, med Sat sapienti undertecknad, insänd artikel, i anledning af hr öfverstelöjtnanten af Klerckers utnämning till chef för Westmanlands regemente. Repliken är till stärcta delen unnfyvlld med hitterhet emot in