Aftonbladet – 22 februari 1851, sida 2

gvitarreron, jag tror mig märka en ryslig strid, — röfvaren vackar — hsn faller — Oceh qvinnan ? Hon syns ej mer. Etit mord är begånget der, sade fiskaren till gilanos. ,Piraten jigger utan rörelse. Verkligen, ban tycks vara död. Ah! Hans kamrater ha skyndat dit. Man upplyfter honom, msn und-rstödjer honom.n Han har erhållit ett dolkstyng. Det är förbi med honom, återtog Miro; och detta mord har räddat oss.n I detta ögovblick störtar Matarin, Pedros tillgifne vär, ur båten, som väntade flyktingsrne; han skyndar emot Paquita. Hafvet är mycket oroligt, säger den raske militären; men vi hafva en god roddare, starka srmar, ett oörskräckt med och förtröffliga åror; med sådent kan det ej feta tt man skall uppnå den önskade hamnen och Terragona är ej Jångt borta.r Låt oss skynda dål svarade Pedro. Jag ser der borta en hop smuglsre till häst; de äre skickade att förfölja oss; de följa kusten å:; de ä.o snart här., Ja, säkert söka de osso, ropar Monserrat. Låt oss skynda att komma ur viken, svarar Matarin Jifligt. Om vi stanna inom skotthåll skoa röfrarne skjuta på OsS.n Till sjös! — Till sjös! tillade guitarreron. Ni! eländiga kreatur! mumlade f:anska sergeanten emel:en tinderna. xOch ej kurna fi rusa på dem! Bomber och granater! Det är odrägligt! Tålamod! Jeg skall aflägga mi rapport, och vi skola nu återkomma till ruinerna. Tag bit min bajonett! jag skall lär: dessa skojare att vasa. De skola få ta til flykten i sin iur. Paquita, Estevan och Ped:o stiga skyndsam! i båten; och de kringstrykande musikanterna