Aftonbladet – 22 februari 1851, sida 1

lan busksnår och stenar, som en mördare på sitt offer. Något buller höres bakom honom; ban lemnar ingen uppmärksamhet deråt. Torenos gamla vallar äro på föga afstånd; han har der utställt vakter; vid första ord af sin chef skulle de skynda till honom. Han uppstiger på plstån; han her reddan uppnått planen. Stanna! skallar en röst. Dolorida, svartklädd, med en stolt och hoande panna, framsätler sig för honom. Hon vå:ler sina srmar korslagda öfver bröstet och rennes öga kastar flammor. Du söker mig? återtar hon. Nåväl, Gomes, hvad vill du? Att du återlemnar mig mina fångar, svarar den vitde röfvaren. Hvar äro de:?n Lirgt utom vitt våld.n Det är du som frånröfvat mig demix xDet är jag som befriat dem. Käiorer du då inte, stolte röfvare, en sparjorskkas själ! Tror du stt en skymfad ä!skarinna sbkkulle gå och på afstånd gjuta blygselns tårar, occh lemna dig ostraffadt i armiroe på sin riv. !1? Nej, rofvet har undsluppit gamens klor, och jag kommer åter att upprepa för d:g mena ord lenna natt: Ve, ve dig, Gome:! Koirmer du att åter föregyck!a mig en scen f svarta frun ? atbiöt Gomes med en sträf ton. Två äro nog få en nat. Mvartil tjena dira åfinga bote:ser? Jeg förak:ar både dig och em: d.tt hexeri är förfeladt på mig. xJag vet detn, srarsde Dehrida, umdertryc:nde sitt bjertas våldsamma sl:g, men du jade kunnat förlasta min kärlek utsm att ta än tillflykt till förolämpningar. Dessutomw, fter ditt sista tilltag mot min bror, må du ej ro stt jag v.r kommen til Torenos för att igga din ynnest sem en sbfvinna, utan för utt frånrycka dig en fånge. Ditt präktiga högnod har bedragit sig, och jag beslöt att kufva