Aftonbladet – 22 februari 1851, sida 1

bur ni, der jag var, skulle hört ugglornas hvisse!pipa: det skulle ha tillstoppat er egen., Under detta samtal uppstego piraten och duennan till Pequitas fängelse. Gomes öppnar den stora, riglace dörren till tornet. E.n inträder; en lampa brinner ännu; men han u; ptäcker ej sin !ånge. Han ropar. Ingen svarar. Pi det högsta gripen af förvåning och oro, genomlöper han salen med stora steg. Monserrat och hans maka hafva försvunnit; al eftersökning är fåföng. Fångsrae äro borta. I vad tror ni nu, sennor Gomez? s:de Torenos fångvakterska med en triumferande ton. ,Har jg ej sagt er, att er tur snart skulle komma? Gör ru nerr af Svarta frun; hon bar längre a:mir än pi kan skrik:; ty under sjelfva kattens klor-har hon öppnat råttfällan. Gomes, fortsättande sina eftersöknir gar, gick snokande här och cer. Store Gud!s utropar han på en gång, dörren till kapellstrap;an har blifvit öppnad uti från! Det är derigenom misa fångar flytt; men hvem bar kunnat befria dem? Svarta frunn, svarade Brigitta. Jag sade er ju att bona var der under det man sjöng balladen; jag såg kenne kringströfvande i djupet af det der kabinettet, med sin svarta drägt och sin synderste-min; men ni tar mig alltid för en toka och bör inte på mina råd. Ni gör er hård emot mig som en jernsting, och om j:g också vore en Tarmklocka, så är ni döf som en nattmäössa.n Brigit:an, efbröt henne piraten, stynda att sammankalla mitt folk! Man måste förfölja Monserret; men måste återföra Paquita. Till häst, mina gossar! Ut igalopp på aila vägar! Han skyndar ur tornet med hastiga steg. Nej, de skola ej undsippa migr, sade han till sig sjelf; adet är Doio.ida, jag är säker derpå, som har öppns:t färgelset för sin rival. O, jag borde ha missiroit hennes arglistighet