Litteratur. Förslag till Kyrkolag och Stadgar för Svenska Försåmlingen, af A: J; Cnatiingius. (Slut från JM 36.) Hvad man med skäl kan anmärka vid den af oss yttrade tanken om kyrkolagens upphörande, såsom sådan, är det konseqvent dsrmed följande upphörandet af konsistorierna såsom domstolar i och för sig, d. v. s. såsom fora ecclesiastica; men hvarvid man alltid kan fråga huruvida de icke ändock behöfde qvarstå som administrativa embetsverk. Derom kunde sägas mycket. Ett är åtminstone visst, nemligen, att om konsistorierna upphöra att vara domstolar och endast behålla egenskapen af administrativa styrelser för stiftens presterskap, så kan deras sammansättning högligen förenklas. Hvad som nu gör konsistorierze till konsistorier, d. v. 8. till kollegiala verk, är just deras domarebefattning eller egenskap af s. k. domkapitel. Detta har följt af den urgamla svenska tanken, att der rätter skola skipas och dom fällas, måste det ske af en Nämnd (collegium af domare). Man ansåg äfventyrligt att i sådana ärenden låta en man afgöra. Derföre äre alla svenska domstolar, ifrån tingsrätten till och med högsta domstolen, kollegiala; och domkapitlen bland dem. Man kunde invända, att polisen och landshöfdingeerbetena äro icke (eller så godt som icke) kollegiala; men också äro de, till institution2ns grund, inga domstolar, utan endast exsekutorer af domstolsbeslut, af högre-auktoriteters bud o. 8. v:, samt på sin höjd förutgående ransakningsfora (instruktionsrätter) utan makt till slutlig döms fällande; hvarföre, när polis och landshöfdingeembete stundom skridit till sådant, det synes hafva skett utanför embetets ursprungliga inrättning och befogenhet. Om då — för att återkomma till konsistorierna — dessa en gång upphöra som domstolar, och alltså ej heller längre behöfva vara kollegier, uppstår naturligtvis frågan om deras nya organisation. Att en ombildning för dem nu i alla fall är nödvändig, vet man. Redan hr biskop Hedren gjorde, såsom ledamot af 1828 års kyrkolsgskommitt förelag Ul fä het Xsa avtog pastorer till bisittare i konsistorier i stället för lektorerne. Tanken har länge gjort sig gällande åt detta hålls. och allmänna tidningarne, bland dem Dagl. Allehanda och Aftonbladet, haft flere artiklar i samma syftning. Vi skola nu citera hvad br C. säger i samma fråga sid. XL.: Förslaget om domkapitlens organisation genom valda ombud, eller leaamöter, utsedda bland stiftets pastorer, är vidara ett ganska vigtigt moment i den nya kyrkolag-stiftningen, som törtjenar all uppmärkhet. En förändring i domkapitelsbildningen är numera oundviklig, i den mån K. Cirk. Br. den 6 Juli 4849 angående regleringen ac elementarläroverken går i fullborden och gymnasiersa således upphöra samt med dem deras lärare såsom lektorer, Kongl. Förordningen den 44 Febr. 1687 8.4 bjuder: Uti Upsala domkapitel presiderar Erkebiskopen och hans assessorer äro professores theologle. Sammealedes på andraorter, der academier äre, preesiderar Biskopen, och professorea theologigäro desslikes hans assessores. Uti andra biskopsdömen presiderar Biskopen och hans ordinarii AsSeSSOTES äro kyrkoherden uti domkyrkan och lectores. I Consistoriis, der superintendenter och tillika gymnasier äro, skola i lika måtto lectores vara Pråesidis bisitere ; men hvarest intet gymnasium är, kan SuperIntendent dertill, när så behöfves, bruka några af de närmast boende prostar eller kyrkoherdar, med rector schol:, och kunna biskoparne, när nödtorfen kräfver, kalla flere skicklige män, sig till råd och sjelp K. Br. den 43 Juli 4799 säger, att lectoes både clerici och laici skola så val uti ecklesiatike som schole-ärender ega säte och stämma uti onsistorio. — Vi veta ej, om lärarne vid de reormerade läroverken antingen alla, eller blott någa, skola hädanefter :kallas lektorer ; men att läroverkens högre afdelningar icke mera skola utgöa ett särskildt, under namn af gymnasium let veta vi dock genom högstberörda nådiga Cirk. 3r, och dermed veta vi äfven, att den citerada 8. ir K. F. 1688, utom för domkapitlen i Upsala och sund, upphört att vara gällande, med läroverken Eee msn