VV . h hOhK K hh h ppE,ÄLAhRR i brorsson, -hade nästan glömt sin blessyr; hon reser sig upp; hon går. Pedro, jag kan följa dig,, sade hon. Monserrat utstöter en djup suck. Hon kan följa honom! upprepar han. Och Paquita går ut ur byddan: X. SÖDRA PLATÅN. Klocken slog tolf om natten i den stora salen i Torenos, der smugglsrne församlade sig. Pedros musikanter hade redan längesedan aflögsnat sig, till stor saknad för dem, som så myeket roat sig åt deras spel och konster. Gomes, otålig och obekymrad, skyndsde fram och tillbaka i: de långa gallerierna i sin gamla fästning, väntande den stund då ban skulle återfinna sin fånge och få veta sina öden. På en gång tycker han sig höra från höjden af en platform, som dominerar kapellets ruiner, några qväfda klogorop; de tycktes utgå ur grafvarne. Piraten var föga intagen af vidskepliga ider3 likvål bemäktigade sig en oförklarlig ångest bans själ. Balladen !om svarta frun hade gjort ett lifligt intryck på hans sinne; cch dettaintryck bade ej helt och bål!et försvunnit. De klagorop, som nådde bans öron, utgingo från Skuggornas kopell. Hen stannar en stund orörlig. Men obeslutszmheten tillhörde ej hans karakter; han fördrifver snart dessa dystra fant2sier såsom galna drömmar; och hastigt redstigande från pletformen, ställer han sina steg till ingången af det gansla kapellet, com enligt ! traditionen var sta ta fruns uppehillsställe. Smugglaren var ensam. Hen går öfver den gamla portalen till kyrkan; han passerar midt igenom rvinern). Kla-)c goljuden hade upphört. c Gomes gör en tur omkring kapellet; hans börjar tvifla på framgången af sina eftersök-)