Aftonbladet – 21 februari 1851, sida 1

UTRIKES. Med södia posterna i dag bafva vi emotiagit tidningar från Hamburg, Berlin och Köln af den 14 och Paris den 11 dennes. Indirekta underrättelser från Peris gå till den 13 och från London den 12. DANMARK. Ifrån Iolstein berättas, att de holsteinska trupperna nu lemnat Altona och österrikare besatt alla vakter. Holsteinarne marschera till Giäckstadt. I Kiel väntades äfven österrikare. Slesvig. Hölsteinska fingarne hade anländt till Travemönde på två danska ångfartyg, men i anledning af den starka österrikiska ingvarteringen i Läbeck genast afgått till Ahrensbock. Grefve Sponneck bade i Kiel baft en konferens med kommissarierne och derefter afrest till Flensburg. KN General Bardenfleih och den bliifvande chefen för hans stab hade tagit sig privatlogis i Kiel. Grefve Holk hade ankömmit till Kiel för att Ordna postväsendet. Förbindelsen mellan Holstein och danska staterna för resande var nu öppnad; men alla rcsende från Slesvig måste nu hafva pass med signalement: en sak, som ej förr var bruklig, cch som visar att Holstein hu anses såsom åtskiljd stat. Den nya iaterimsregeringen (danska och tyska kommissarierne) låter nu borttaga alla s.k. Slesvig-Holsteinska vapen, emblemer och tecken, som antyda att hertigdömena skulle vara en egen stat. Den Slesvig-Holsteinska kokarden afligges, och särski!da regeringsoch armåsigiller hafvå redan blifvit anbefallda, som allenast hafva inskrift för Holstein. Så berättar åtminstone en korrespondent från Rendsborg till Börsenhalle. FRANKRIKE. Nationalförsamlingen har med. 396 röster mot 294 förkastat dotationen. Debatterna voro hvarken vidlyftiga eller särdeles stormiga. Justitieministern de Royer och Montalembert talade för propositionen; Piscatory och legitimisten Dufougerais mot densamma. Justitieministern talade i kabinettets namn. I en mycket försonlig ton försvarade ban presidenten möt anfallen i dotationsutskottsbetänkandet. Han påminte, huru Louis Bonaparte alltid i crd och handling uttrycker sin vördnad för konstitutionen, huru han före budskapet den 42 Nov. i Lyon uttalat de der proklamerade principer; huru baåns resa bidragit att återföra förtroende cch lugn i landet, och huru alla hans politiska handlingar motsvarat majoritetens åsigter. Till och med den närvarande ministerens bildande uttydde ban såsåsom ett bevis på aktning för nationalförsamlingen. Fruktan för ett inkonstitutionelit uppträdande af presidenten Bonaparte vid revisionen af konstitutionen, afviste justitieministern såsom mindre berättigad, anförande hans ofta förnyade förklaringar. Han slutade med den förklaring, att, om man ock komme att förkasta dotationen, skulle presidenten likväl förblifva sin ed trogen, likväl bevara landets lugn, och icke afvika från den politik, som han hittills med majoritetens bistånd omfattat. Detta dor. Påyrkader — mycket bifalt; från förd sikade att nationaltorsat ag es, slut på de konseqvent och icke tåla sitt anseende nedsättas 0. 3. V. or ms Montalembert anföll majoriteten för dess oppositioa mot verkställande makten, den enda iegitima, såsom varande för ögonblicket den enda möjlige; han påminde församlingen; att den blilfvit vald efter: presidentens val, och de flesta af dess medlemmar endast blifvit såsomi Louis Bonapartes anhängare valde till folkrepresentanter. En Bourbonsk eller en Orleanistisk resiauration : vore, enligt Montalemberts tanka, för lögonblicket en rea omöjlighet. Församlingen lupptog icke särdeles gynnsamt dessa ceh dyika yttranden, t. ex. att natiohen ansåg sig mera representerad ai republikens president än af nationalförsamlingen, och att oenigbeten mellan statsmakterna och inom sjelfva majoriteten skulle leda till det resultat, att folket vid päösta val gåfve sina röster åt socialister na, i bopp att dessa åtminstone skulle blifva enig?. I Exot Montalembert uppträdde P:scatory, .Isom hufvudsakligen upprepade, hvad som bliflvit anfördt i utskottsbetänkandet (jfr. JV 40). lHan förklarade dessutom att e.t afslåg af en läskad penniogebevillning icke kunde anses såsom något förnärmande sf presidentens rätt, utan eudast såsom ett tillbakavisande inom de gränser, som konstitutionen för honom utstakat. .) Sedan Piscatory talat, yrkades å nyo att de, batten skulle afslutas, hvilket ock af plurali; teten beviljades, ehuru både Thiers och Lao. Mmartike begärt ordet. Derefter skedde omröstning, som utföll såsom nämndes. Samma dag, måndagen den 10 dennes, be: viliada församlingen nästan ephälligt öfverste mt