Aftonbladet – 21 februari 1851, sida 1

ståndige, som förolämpat dem genom den smärd dande benämningen rateros. r ,Hvar komma de här våta hönsen ifrån, med denna eländiga tuppen?, sade en al dem skrattande. Besyonerligt villbråd det härl t Inga förolämpningar, kamrat ! svarade, med lf en allvarsam och myndig ton, den som anförde bandet. sVisa er som ädla ladrones, och låt oss ej nedsätta vårt yrke. Låt oss iakttaga j vår värdighetl Sedermera, tilltalande Monserrat med en ar-1: tig och vördnadsfoli belsning, sade han: : Ers nåd behagade förunna oss den gunsien af något penningar, eller i brist på penningar, af något juveler? Vi skola derföre hem-j bära tusen tacksägelser.o Om Do:orida hade fått följa ingifvelsen afl sitt mod, Hade hon skjutit den oförskämda spetsbofven för pannan; men detta hade varit att blottställa sin brörs och hans makas lif; hon tyglade derföre sitt raseri, Se här är guld,, sade Estevan, och hvad min hustrus armband rör, så — XKan bon behålla det, ers nåd, svarade röfvaren tilifredsställd och med ett vördnadsfullt leende; vi nöja oss med börsen; den är behörigen utrustad; vi hafva Våra lagar och våra råmärken. Nun, sade Monserrat, ,tillåt mig att anhålla om något i min tur. Utbyte af tjenster. Det är rättvist.n Min stackars hustru är döende; bjelp mig att rädda henne Bort, bort! mina vänner! utropade en af lrateros, jag hör piratens folk komma. De äro oss öfverlägsna Låt oss flyls Rateros är borta i ett ögonblick. Nå väl! Hade jag inte rätt ?. sade Dolorida ltill sia bror; se der de verkliga röfrarne. Gomes, den oförskräckte Gomes, är fiende till